Kära skolöverstyrelse!

Tack å åberopande den 17:e dennes vill jag återigen framhålla min stora tacksamhetsskuld till dig och det svenska utbildningsväsendet.Tack kära du och den lärare som helt kväste min oppositionslusta med linjalen på fingrarna och hot om sänkt sedebetyg. Tack för att du slutligt låste min världsbild och drog ner en gardin för verkligheten. Dina påtryckningar formade mig snabbt till en konturlös skit, något som jag har all anledning att vara tacksam för på mitt nuvarande jobb där jag tack vare din träning gärna och med ett leende följer chefens minsta, despotiska vink. Jag har nu märkt hur mina kamrater som inte slogs ner i paltorna aldrig funnit lyckan. Jag tänker då på lyckan i en livlös harmoni och ordlös samvaro med min könsrollspräglade äkta hälft.

Tack också Överste Cederhök (et consortes). Ni lyckades klämma sista droppen mänskligt uns ur mej. Tack vare er ifrågasätter jag numera aldrig någonting. Jag vet ju hur det kan gå om man inte med nit och disciplin lär sig att inse överhetens naturliga överläge. Jag har också märkt hur mina lumparkompisar ibland dyker upp på tv-skärmens demonstrationsreportage innan jag hinner byta kanal till "Halv Sju" eller "Åsa-Nisse". Stackars skitiga skäggapor! Stackars fjärrstyrda drogpack med idéer från Sibirien! Detta slapp jag-oh, vad skönt!

Tack för att jag ibland när jag blir lite rädd och tror att jag gjort fel någonstans och då gråter mig till sömns, tack vare er blir jag då ännu räddare så att jag inte ens kan gråta och så blir jag alldeles tom på känslor precis som på firmafesten eller lysningsmottagningen, kafferepet, bingokvällen, svenska flaggans dag, polisens dag på Skansen. Tack för allt som har kommit att utgöra mig!

Tack för att jag genom er skoningslösa deformering blivit i stånd att möta samhällets krav på den kugge som är och måste vara mig.

Er slav,
Sune Hugerud

Tebaks till Hemma Hos