Från ljuset sjunka de mot mörkret

Det här debattartikeln handlar om en skolkommission som vill införa en skolpolitik som systematiskt slår mot de svagaste eleverna redan från grundskolan och helst redan från lågstadiet. 

Moderaterna har fått en skolkommission på halsen, med förre LR-ordföranden Thomas Johansson som ordförande. Kommissionen förknippas med moderaterna även om debattartikeln på Svd Brännpunkt 2002-02-09 hävdar att kommissionens arbete skett utan partimässig koppling.

Med gemensam drivs sedan tidigt 90-tal en skolpolitik med medveten utslagning av de svagaste eleverna.  Denna hänsynslösa politik drivs av ett rent korporativistiskt system, där facken och makten gått i symbios. Den korporativistiska skolnomenklaturan inom fack, stat, kommun och näringsliv har varit och är eniga om att elever ska få sämre utbildning. Kommunförbund och f.d. fackpampar vill avskaffar lärarnas behörighet. Målet är billigare skola och sämre kvalitet för stora årskullar av barn. Ett högt prioriterat målen är att sälja ut skolan till privata aktieägare.

En av de starkaste förespråkarna för moderna trender i skolan är Friskolornas ledare Thomas Johansson. Hans föreslog som ordförande i den oberoende!!! Skolkommissionen är en rad försämringar. Dessa stämmer väl överens med en del förslag i Metta Fjelkners debattartikel om en ny gymnasieskola i DN månadsskiftet juli-aug 2001.Tomas vill avskaffa alla läroplaner, mål, riktlinjer etc. Kommissionen föreslår i princip att alla läroplaner avskaffas i alla skolformer. Varje elev har en individuell studieplan (precis som i Mettas förslag). Den ska revideras varje år. Kurs- och programmål utarbetas lokalt på varje skola.

Man skriver att "Olika elever kan också ha olika mål och därmed nå olika långt.".
Denna mening stadfäster att elever kan studera i halv- eller tredjedelstakt. Individualiseringen blir en norm dvs. några elever skall bara läsa halva kursen.  Barn till socialt svaga grupper skall i kommunala skolor lämnas åt sitt öde. De får av makthavarna en rungade örfil. Det är elevens eget fel om han/hon inte kan lära sig läsa. Diskussioner med elever som läst in samma bakgrundsmaterial kommer allt mer försvåras. Det kommer att bli omöjligt att räkna på elevernas timtid i varje individuell studiegång. En skola som främjar samarbete och stöd och både begåvade och elever med särskilda behov skrotas totalt.

Detta skulle vara det definitiva slutet för den likvärdiga skolan som ger likvärdiga chanser för alla barn. Under första halvan av 1900-talet stod det dåvarande högerpartiet för en likvärdig skola för alla de fyra första åren. Detta vill Tomas Johanssons skolkommission riva ner, trasa sönder.

Det finns i praktiken ingen enda med ett inifrånperspektiv på skolan i kommissionen. Det är en allvarlig brist och det märks av kommissions förslag. De saknar förankring i verkligheten.

Personer som mycket väl hade kunnat representera detta är t ex docenten Inger Enkvist, förre skolinspektören Per Zetterberg, läraren och läroboksförfattaren Leif Berg, läraren och lärarutbildaren Ulla Lundqvist eller varför inte läraren och författaren Håken Nesser?

Det grundläggande felet med den politiken, som vi ser det, är att man har blandat ihop lika och lika värde. I sin bok "Så kan skolan förändras" (Aros förlag) skriver författaren Leif Berg i sista kapitlet mycket insiktsfullt om detta. Dessutom är det rått en förfärande politisk enighet om denna skolpolitiska färdriktning. 
När Inger Enkvist i sin bok "Feltänkt" på s 163 skriver att skolpolitiken dominerats av både höger- och vänsterpolitiker utan "...insikter i skolans särart" de senaste årtiondena slår hon huvudet på spiken.

Att det inte blev mer bråk om Lgr 69:s formulering om skolans uppdrag såsom ett inrättning för i första hand omhändertagande före att ge kunskaper och färdigheter är - sett i backspegeln - en gåta. Denna färdriktning har sedan fått dominera. Det har i svensk grundskola varit viktigare att få vara någon än att bli något - för att fritt citera Jonas Frykman.

Då det gäller barnens första år i skolan har man systematiskt urholkat kompetens på detta område genom förändringar i lärarutbildningen som varit direkt kontraproduktiva då det gäller att värna skolans grundläggande läs- och skrivinlärning. 

 
Vad händer med den kompetensen när den siste lågstadieläraren går i pension?


Ta gärna del av Valfrihets artiklar om Tomas Johanssons 

konster och krumsprång:


http://members.fortunecity.com/valfrihet/nytt/tj.htm

 

Här är artikeln som åsyftas:

http://www.svd.se/dynamiskt/Brannpunkt/did_2072679.asp