| Det här debattartikeln handlar om en
skolkommission som vill införa
en skolpolitik som systematiskt slår mot de svagaste eleverna redan från
grundskolan och helst redan från lågstadiet. |

|
Moderaterna har fått en
skolkommission på halsen, med förre LR-ordföranden Thomas Johansson
som ordförande. Kommissionen förknippas med moderaterna även om
debattartikeln på Svd Brännpunkt 2002-02-09 hävdar att kommissionens
arbete skett utan partimässig koppling.

Med gemensam drivs
sedan tidigt 90-tal en skolpolitik med medveten utslagning av de
svagaste eleverna. Denna hänsynslösa politik drivs av ett rent
korporativistiskt system, där facken och makten gått i symbios. Den
korporativistiska skolnomenklaturan inom fack, stat, kommun och
näringsliv har varit och är eniga om att elever ska få sämre utbildning.
Kommunförbund och f.d. fackpampar vill avskaffar lärarnas behörighet.
Målet är billigare skola och sämre kvalitet för stora årskullar av barn.
Ett högt prioriterat målen är att sälja ut skolan till privata
aktieägare.
En av de starkaste förespråkarna för moderna trender i skolan är
Friskolornas ledare Thomas Johansson. Hans föreslog som ordförande i den
oberoende!!! Skolkommissionen är en rad försämringar. Dessa stämmer väl
överens med en del förslag i Metta Fjelkners debattartikel om en ny
gymnasieskola i DN månadsskiftet juli-aug 2001.Tomas vill avskaffa alla
läroplaner, mål, riktlinjer etc. Kommissionen föreslår i princip att
alla läroplaner avskaffas i alla skolformer. Varje elev har en
individuell studieplan (precis som i Mettas förslag). Den ska revideras
varje år. Kurs- och programmål utarbetas lokalt på varje skola.
Man skriver att
"Olika elever kan också ha olika mål och därmed nå olika långt.".
Denna mening stadfäster att elever kan studera i halv- eller
tredjedelstakt. Individualiseringen blir en norm dvs. några elever skall
bara läsa halva kursen. Barn till socialt svaga grupper skall i
kommunala skolor lämnas åt sitt öde. De får av makthavarna en rungade
örfil. Det är elevens eget fel om han/hon inte kan lära sig läsa.
Diskussioner med elever som läst in samma bakgrundsmaterial kommer allt
mer försvåras. Det kommer att bli omöjligt att räkna på elevernas timtid
i varje individuell studiegång. En skola som främjar samarbete och stöd
och både begåvade och elever med särskilda behov skrotas totalt.
Detta skulle
vara det definitiva slutet för den likvärdiga skolan som ger likvärdiga
chanser för alla barn. Under första halvan av 1900-talet stod det
dåvarande högerpartiet för en likvärdig skola för alla de fyra första
åren. Detta vill Tomas Johanssons skolkommission riva ner, trasa sönder.
Det finns i
praktiken ingen enda med ett inifrånperspektiv på skolan i kommissionen.
Det är en allvarlig brist och det märks av kommissions förslag. De
saknar förankring i verkligheten.
Personer som mycket väl hade kunnat representera detta är t ex docenten
Inger Enkvist, förre skolinspektören Per Zetterberg, läraren och
läroboksförfattaren Leif Berg, läraren och lärarutbildaren Ulla
Lundqvist eller varför inte läraren och författaren Håken Nesser?
Det grundläggande
felet med den politiken, som vi ser det, är att man har blandat ihop
lika och lika värde. I sin bok "Så kan skolan förändras" (Aros förlag)
skriver författaren Leif Berg i sista kapitlet mycket insiktsfullt om
detta. Dessutom är det rått en förfärande politisk enighet om denna
skolpolitiska färdriktning.
När Inger Enkvist i sin bok "Feltänkt" på s 163 skriver att
skolpolitiken dominerats av både höger- och vänsterpolitiker utan
"...insikter i skolans särart" de senaste årtiondena slår hon huvudet på
spiken.
Att det inte blev mer bråk om Lgr 69:s formulering om skolans uppdrag
såsom ett inrättning för i första hand omhändertagande före att ge
kunskaper och färdigheter är - sett i backspegeln - en gåta. Denna
färdriktning har sedan fått dominera. Det har i svensk grundskola varit
viktigare att få vara någon än att bli något - för att fritt citera
Jonas Frykman.
Då det gäller barnens första år i skolan har man systematiskt urholkat
kompetens på detta område genom förändringar i lärarutbildningen som
varit direkt kontraproduktiva då det gäller att värna skolans
grundläggande läs- och skrivinlärning.
Vad händer med den kompetensen när den siste lågstadieläraren går i
pension?
Ta gärna del av Valfrihets artiklar
om Tomas Johanssons
konster och krumsprång:
http://members.fortunecity.com/valfrihet/nytt/tj.htm
Här är artikeln som åsyftas:
http://www.svd.se/dynamiskt/Brannpunkt/did_2072679.asp
|