|
|
Hösten 2003 dök det upp ett inlägg på Skoldebatt-siten med rubriken Vuxenmobbning, inlagt av signaturen ”Friställd”. Där talas det om såväl ”utrensning” som ”förföljelse” av 15 personer, mestadels lärare, ur en personalstyrka på totalt cirka 45 personer på Solna Gymnasium, som arbetsgivaren Solna Stad iscensatt. 12 personer var medlemmar i LR; de fick dock inget stöd från sin fackliga organisation.
Denna ”skräckskildring” följdes sedan av flera andra med ytterligare kommentarer både från ”Friställd” och andra debattörer fram till våren i år. Jag blev redan från första början mycket intresserad, tillika konfunderad, av det ”Friställd” hade att berätta. I början hade jag svårt att tro att något sådant kunde hända i en borgerligt styrd kommun (under moderat ledning; jag har själv tidigare arbetat aktivt inom moderaterna i många år). Men ganska snart kom den skrämmande bilden att framstå allt tydligare: Ett stort antal kvalificerade gymnasielärare hade blivit utsatta för en klart kränkande behandling. Detta gjorde mig djupt upprörd!
Allteftersom jag genom olika debattinlägg och offentlig dokumentation av olika slag fick tillfälle att tränga in i fler och fler detaljer, inte minst sådana som rör vissa aktörers personliga egenskaper och deras relationer till sin omgivning, framstod följande bild allt tydligare: Den politiska ledningen har blivit förd bakom ljuset av några nyckelpersoner, huvudsakligen bestående av något som närmast kan beskrivas som en ”trojka” med kommunistiska böjelser som minsta gemensamma nämnare, där ”kamaraderiets” solidaritet helt visst suttit i högsätet i en strävan att få bort några ”obekväma” lärare och bereda vägen för andra. Detta i kombination med en icke obetydlig blåögdhet hos den politiska ledningen över hela fältet har möjliggjort en veritabel utrensning, som osökt för tankarna till STASI, i lärarkåren.
”Nyordningen”
I ett försök att komma tillrätta med en del problem i gymnasieskolorna i Solna och Sundbyberg, som var märkbara redan i början av 90-talet, bildade de båda socialdemokratiskt styrda kommunerna 1996, efter en utredning och med stadsdirektör Sune Reinholds som drivande kraft, ett utbildningsförbund, ”Utbildningsförbundet Solna – Sundbyberg”, UFSS, med en s-ledd styrelse. I UFSS ingick bland annat Vasalundsgymnasiet, med Martin Vang som rektor. Denne anställde i sin tur César Ibáñez-Moya som bitr. rektor, samt Víctor Cruz som lärare samma år. Säkert med förvaltningschefen Mats Öhlins goda minne.
Gymnasieutbildningarna omorganiserades på så sätt att SP-programmet utfasades från Solna, som skulle bli naturvetenskapligt centrum, till Sundbyberg, som samhällsvetenskapligt centrum. Detta genomfördes trots kritik från lärarkåren! Verksamheten hade stora inkörningsproblem och lär inte ha kommit igång riktigt förrän 1998! Dålig ledning, resulterande i låg kvalitet på utbildningen och försämrad utbildningsmiljö, orsakade kraftig elevflykt. ”Kostymen” var för stor – men förslag om att minska antalet skolor blev inte antaget.
Som resultat av valutgången 1998 fick UFSS från början av 1999 en styrelse, där hälften av ledamöterna kom från den socialistiska sidan, och hälften från den borgerliga. Den nya, borgerliga regimen i Solna övertog ”med hull och hår” den av den socialistiska regimen tillsatte förvaltningschefen Mats Öhlin. Då de otillfredsställande förhållandena på Vasalundsgymnasiet, uppenbarligen på grund av svag skolledning, fortsatte, beslöts 2001 om en avveckling av UFSS. Det var den borgerligt styrda Solna Stad, som drev på detta, medan s-styrda Sundbyberg ville fortsätta som förut! Rektor Martin Vang slutade (efter att ha ”gjort sig omöjlig”) och ersattes i september 2001 av César Ibáñez-Moya som tillförordnad rektor. En succesiv avveckling följde, och utbildningsförbundet upphörde helt den 1 juli 2003. Härvid övergick Vasalundsgymnasiet till Solna Stad, och bytte samtidigt namn till Solna Gymnasium. SP-programmet togs då tillbaka, dock vid starten utan ekonomi-linjen.
Nyordningen ”kröntes” med att César Ibáñez-Moya blev ordinarie rektor, trots att varken merparten av personalen eller eleverna ville ha honom!
Kränkningar av personalen
César Ibañez-Moya förde i sitt rektorsskap enligt uppgift ett ”regemente” med favoriter resp. syndabockar, vilket förorsakade splittring bland personalen.
Efter att ha tillträtt som ordinarie rektor den 1 juli 2003 inledde han något som i debattinlägg och skrivelser har beskrivits som en systematisk förföljelse och trakasserier av dem som varit kritiska till hans ledarskap som tf rektor, inte stött honom i rektorsutnämningen eller överhuvudtaget haft avvikande åsikter i olika undervisningsfrågor.
I en anmälan till Arbetsmiljöinspektionen i Stockholm, undertecknad av fem lärare den 13 december 2003, finns kränkande behandlingar av lärare från arbetsgivarens/rektorns sida under hösten 2002 beskrivna. Våren 2003 genomförde rektorn ”medarbetar-/lönesamtal” med personalen, som i AMI-anmälan beskrivs som rena ”avvecklingssamtal”, baserade på ”huvudlösa anklagelser”. Sådana anklagelser har också av rektor och förvaltningschefen framförts i media (lokaltidningen ”Mitt i Solna” och LR:s tidning ”Skolvärlden”).
I denna AMI-anmälan finns ytterligare beskrivningar av regelrätta kränkningar av personalen. Här finns bland annat:
- ”Erbjudanden”. Här avslöjas det minst sagt skrämmande sätt, på vilket rektorn/arbetsgivaren
”förhandlade” med personalen under våren, sommaren och hösten 2003!).
Dessutom återfinns likartade beskrivningar under rubrikerna ”Terminsstart”, ”Behandling av skyddsombud”, ”Behandling av fackliga representanter” och ”Förföljelse av oliktänkande”.
Kommentar till ”förnyelsen”
Visst kan det finnas fog för omorganisationer och förbättringar även inom skolans värld. Såsom ändrade, utökade eller krymta studieinriktningar och -program. Och att det kan vara svårt att behålla vissa av de ”gamla” lärarna på sina gamla platser, samtidigt som det kan finnas ett visst behov av att anställa nya lärare med andra kvalifikationer. Men det som är stötande i fallet Solna Gymnasium är det uppenbarligen okvalificerade, oprofessionella och hänsynslösa sätt, på vilket denna ”förnyelse” genomförts. Först och främst är det uppenbart att de ”avpolleterade” lärarna mycket väl var kvalificerade för de allra flesta av de uppgifter, som skulle ingå i undervisningen i det nya Solna Gymnasium. Lika uppenbart är det att många av de nya ”ersättningslärarna” (totalt mer än tio stycken) inte tillförde skolan någon särskild ny kompetens – några var till och med nyutexaminerade! Sedan - att utsätta kvalificerade och erfarna akademiker för sådana systematiska kränkningar är ovärdigt ett samhälle, som gör anspråk på att kallas demokratiskt och rättvist! Epitetet obildat förefaller helt adekvat för att beskriva agerandet hos en del ”ansvariga”.
I september resp. oktober 2003 skickade en medborgare två skrivelser till Solna stad med förfrågan om beslut och beslutsunderlag i samband med ovannämnda ”avpolletering” av lärare. Något svar fick denne medborgare inte, varför medborgaren förde ärendet vidare till Justitieombudsmannen! JO anmodade sedan Solna stad att inkomma med utredning och yttrande över det uteblivna beskedet.
Vid Gymnasienämndens sammanträde 050418 behandlades detta ärende och beslöts om ett ”Yttrande till JO”. Detta baserades på ett förslag från förvaltningen (BUF), med tillhörande ”Bakgrund”, daterat 050318. Detta är en märklig läsning!
Först förvånas man över att någon sådan mera specifik handling (inklusive kostnadsberäkning; observera särskilt att uppgörelsen totalt har kostat några tiotal miljoner kronor!), som medborgaren efterlyst, överhuvudtaget inte existerar! Denna brist försöker BUF uppenbarligen försvara genom att något lättvindigt hänvisa till Solna stads ”Budget och verksamhetsplan 2003”, där det beskrivs ”vilken inriktning gymnasieskolan ska få och att det krävs stora strukturella förändringar för att nå dit.”
Men än mer förundrad blir man när man läser om den bristfälliga hanteringen av de från medborgaren inkomna skrivelserna:
”Förvaltningen har inte till medborgaren givit svar på ovan angivna skrivelser, att sådana dokument ej finns, vilket är fel och som vi beklagar. Medborgarens skrivelser har inte inkommit till förvaltningen. En tjänsteman hittade för några månader sedan den första skrivelsen från 2003-09-10 då hon städade skrivbordet. Hur och när den hamnat där är svårt att veta eftersom den inte är ankomststämplad och det finns ingen notering till vilken myndighet den är vidarebefordrad från stadsledningskontoret. Den andra skrivelsen från 2003-10-06 har vi ej någon kännedom om vart den har tagit vägen.”
Av denna ”rapport” - i all sin ofullständighet och undanglidande – finns det anledning att misstänka att någon form av smussel har begåtts. Och att sedan Utbildningsnämnden har valt att ”svälja” detta är skandalöst!
Hur kunde detta ske?
Genom att syna vissa nyckelpersoners agerande samt deras bakgrund lite närmare i sömmarna får man fram följande ”scenario”:
En ”trojka”, bestående av César Ibáñez-Moya/Mats Öhlin/Víctor Cruz, med kommunistiska sympatier som gemensam nämnare, har låtit ”kamaraderiet” sitta i högsätet i utövningen av delar av sina yrkesroller. De har, delvis med stöd av andra ”ansvariga” tjänstemän, lyckats genomföra en ”utrensning” bland i deras tycke ”obekväma” lärare!
Detta, i kombination med en otrolig blåögdhet och passivitet hos den ansvariga politiska ledningen, har möjliggjort den ovan beskrivna personalfientliga och skandalösa behandlingen av kvalificerade och erfarna lärare!
Sorti för ”Los tres camaradas”
- Förvaltningschefen Mats Öhlin lämnade sin tjänst vid årsskiftet 2004/2005.
- Rektor César Ibáñez-Moya slutade i oktober 2005 (efter bara drygt två år i ledningen för nya Solna gymnasium) med ett avgångsvederlag motsvarande två årslöner!
- Läraren Víctor Cruz (utan akademiska poäng, men med skolans högsta lärarlön; i ”Friställds” debattinlägg känd som ”Césars förtrogne”), som lär ha varit sjukskriven sedan oktober, slutade nu i maj, med ett avgångsvederlag på 18 månadslöner. Bland den senares ”meriter” kan nämnas att han anmält ett flertal personer till DO för etnisk diskriminering, samtidigt som han själv blivit anmäld för sexuella trakasserier!
Sitter verkligen med ”skägget i brevlådan”!
Solna stads ”insats” i detta spektakel på uppskattningsvis några tiotal miljoner kronor på några år har alltså resulterat i att ett tiotal kvalificerade och erfarna lärare på sätt som ovan beskrivits blivit ”satta på pottkanten”!
Och frågan man ställer sig är: Tänker Solna stads ansvariga politiker ge dessa lärare upprättelse?
Eller tänker man fortsätta sitta med ”skägget i brevlådan”?
Sven E. Borg / 22 maj 2006.
