Man kan sammanfatta skolpolitiken som förs i följande led:

1. Regeringsnivå - otydlig och vag. Det tycks som om skolministern är den minst initierade av alla statsråden. Att en politiker saknar ideologisk uppfattning tycks vara meriterande. Utnämningen av Wärnersson till skolminister har underlättat rivningen av "En skola för all". 
Göran Persson genomdrev kommunaliseringen och tillsatte Ingegärd, som driver skolans utveckling mot normlöshet. 
Det är det inte förvånande att toppen inte upptäckt att skolan är i kris. Ena dagen är hon för friskola, nästa dag emot. Ofta har hon ingen åsikt eller säger: Ja ryyyyser. Än slank hon hit å än slank hon dit. 

2. Skolverk - byråkratisk ämbetsmannaverk som tycks vara på god väg att ersätta den saligen nerlagda Skolöverstyrelsen. Ledningen med Mats Ekholm som gd tycks tro att vackra ord kan förhindra utslagning, mobbing och vanskötsel. Sambandet mellan verket och regeringen är inte klarlagd. Ett är dock säkert och det är att Mats Ekholm gärna skriver debattartiklar till skolans försvar tillsammans med statsrådet Wärnersson. 
Rörligheten mellan skolbyråkraterna innebär att gå från Skolverket till Lärarutbildningarna eller till en utredning som tar fram en broschyr i fyrfärgstryck.

3. Kommunförbundets skolsektion med Evert, Fernstedt och c:o. Dessa har nått sin yttersta kompetens och bevisar det genom att anse att det är t.ex är överskott på lärare och att det behövs snabbutbildas lärare.

4. Forskning och utbildning - Betygens vara eller inte vara tycks gå runt som ett cykelhjul. Ibland behövs det solution för rulla vidare.

Lärarutbildningarna har alltid haft för lite praktisk anknytning. De som undervisar lärarkandidater är sällsynta ute i det dagliga arbetet och tror fortfarande att klasserna läser Sörgården. 

5. Kommunal nivå - skolpolitiker som styrs av skolbyråkrater. Trendkänsligheten är stor och ett flertal av kommuner leker "Följa John".
Man skriver  ner 5-åriga arbetsplaner efter sovjetisk modell utvärderar dem efter egen pipa och gräver ner kritiken. Skolpolitiker odlar väljarförakt och många tillsätts efter inkompetens.
Skolbyråkratin är en verksamhet som kan sysselsätta sig utan elever, skolor och lärare. Att hålla ledningskonferenser för rektorer är den huvudsakliga uppgiften förutom att tillverka potemkinkulisser inför vilka politikerna spelar upp olika pjäser. Hets och Flexibelt sportlov är populära arbetsnamn.

6. Facket - Består av flera komplexa grupper. Nomenklaturan - de som sitter under kristallkronorna långt från sina medlemmar. Påläggskalvar - som fiskar efter att slippa undervisa. Fackliga förtroendevalda - har fått sina uppdrag för de har en kunskap, ork och ett engagemang som andra saknar. Dessa tre grupper smälter ihop och vid missnöjesyttringar får de förtroendevalda ta emot kritiken. Att Lärarförbundet trots sina 200.000 medlemmar inte förmår engagera mer tycks inte leda till någon oro.
Det är bra om arbetsgivare och fack kan leva i symbios tycks vara ett motto. 

7. Skolledare 

8. Lärare & elever - två grupper som har allt att vinna på samarbete. 

Med ökat mentorskap och individuella studieplaner kan en av dessa grupper bytas ut. Gissa vilken?