|
Sagan om ringen
![]() |
"Sagan om ringen" börjar med
att Mordors makt stärks. När jag såg filmen tyckte jag Tolkiens
sagovärld i mycket liknar den svenska skolan.
De mörka krafterna i Mordor bygger upp sin styrka för att definitivt släcka upplysningens, kunskapens och bildningens ljus. Målet är att ljuset definitivt skall släckas och ersättas av det stora mörkret. I Isengård, där lärarfacken styr, har trollkarlen Romil Saruman övergivit den goda sidan och gått över till mörkrets allt starkare krafter i Mordor. Där skapas onda arméer i form av holmwärnare, wärnekar eller orcher eller vad namnen nu var.
|
I första delen av "sagan om ringen" ser det mörkt ut för de goda krafterna. Men ge inte upp hoppet. Härskarringen är ännu i det godas händer. Det finns ädla riddare som Vidstige som tar kamp mot mörkrets soldater i form av wärnekar eller orcher eller vad de nu heter.
Som jag tidigare påpekat påminner liknar Tolkiens sagovärld i "Sagan om ringen" mycket den svenska skolan.
De svartklädda ryttarna utan ansikte måste symbolisera de senaste decenniernas utbildningsministrar. Som straff före sina illdåd har de hamnat i gränslandet och är varken levande eller döda. De är dömda att i flacka omkring i all evighet som mörkrets tjänare.
Det monster som den onde trollkarlen Romil Saruman skapar ur underjordens sörja kan symbolisera Huvudvärket, landets centrala myndighet för skolfrågor och dess chef. Den storväxta skapelsen har också god verbal förmåga, åtminstone med montermått mätt.
Balrog, det urtida skräckinjagande monstret kan symbolisera individualiseringen. Skolan och eleverna skall föras tillbaka till en historisk förtid, där alla gör vad de själva vill i sin egen takt och ingen bryr sig om huruvida eleverna lär sig något eller ej.
Det stora monstret i underjorden kan symbolisera kommunaliseringen. Monstrets allt annat än graciösa svingar med sin klubba får symbolisera kommunförbundets många brutala slag mot skolan i form av nedskärningar, indragna resurser och införandet av en primitiv pedagogik.
Johnny Framtid

Pedagogisk mångfald
inte enfald