Aftonbladet publicerar en debattartikel 2002-05-21 som är positiv till skolan.
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,166540,00.html

Artikelförfattarna värnar om elevernas "kritiskt ifrågasättande" och ett " kritiskt förhållningssätt till samhällets sätt att fungera". Samtidigt är man kritisk till den negativa bild som ges av skolan. Det är något som inte stämmer först vill man ha kritiskt tänkande och sedan när några använder det är man kritisk. Själv tycker jag att om skolan vill ha ett gnällsamhälle med kritiskt tänkande överallt skall de få det. Varför ha några halvmesyrer. Samtidigt har jag använt så mycket kritiskt tänkande att jag har beslutat mig för att bli mycket snällare och mer positiv, åtminstone idag.

Själva tanken att föräldrarna blandar sig i skolan är positiv. När ungarna proppats fulla med gnäll och kritiskt tänkande är det ingen annan än föräldrarna som orkar med de små liven. Så då är det lämpligt att föräldrarna tar hela ansvaret för elevernas undervisning mm.

Sedan är det bra att eleverna fått mentorer. Det är verkligen hypermodernt: " Dessa mentorer träffar sina elever minst en gång i veckan där samtalet ofta kretsar kring livskunskap." Det är jättebra att eleverna träffar sina mentorer en gång i veckan. Kanske ses de på skolavslutningen också. Då blir det en extra gång där. Annars är ju frågan var elever och lärare gömmer sig under tiden däremellan. Jag tror dock modellen är bra. I och med att elever och lärare inte ses så ofta minskar ju risken att de tröttnar på varandra.

Sedan är det positivt att föräldrarna ägnar sig åt att skriva om FN-stadgan. Det kan vara bra att visa barnen vilken bra skolgång de själva fått. De elever som är analfabeter och inte får lära sig läsa kan man orda en hejarklackgrupp för. Då skulle man kunna ha lite cheerleading på föräldramötena. Sådant piggar ju alltid upp.

I tidningen Aftonbladet (5 maj 2002) återfanns också en artikel med rubriken ”Dagis är ingen lek – nu ska även barnen där kallas elever”

Vi läser:

”Snart är dagisbarn ett minne blott. Ettåringar ska kallas elever. Och verksamheten på dagis för undervisning”.


http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/utskrift/0,3258,161759,00.html


Det här kan vi naturligtvis le i mjugg åt, men faktum är att t.ex. Skolverket länge verkat för att den svenska skolan på alla nivåer skall omvandlas till ett barn- och tonårsdagis. Detta har vi belyst i en tidigare artikel här hos Valfrihet:


http://members.fortunecity.com/valfrihet/nytt/skolverket3.htm


På Skolverket är man också mån om att nya rektorer rekryteras från barnomsorgen och inte från skolan. Det här framkom bl.a. i Skolverkets rapport ”Skolpolitiker, eldsjälar och andra aktörer – hur styr kommunerna skolan?”

http://www2.skolverket.se/BASIS/skolbok/webext/trycksak/DDD/510.pdf

____________________________________
 

Det är naturligtvis ett synnerligen fånigt förslag att småbarn på dagis skall kallas elever. Det kan bara vara ägnat att sänka statusen på den vanliga skolan och att ytterligare betona hur oviktigt det är med kunskaper. Det verkar som om skolans nomenklatura bara blir dummare och dummare för varje år, men deras ballong fylld av dumdryghet, inkompetens och arrogans är väl snart sprickfärdig. Det blir nog en präktig smäll.

Annars läste jag länkarna och blev fascinerad av allt prat om kvalité i skolan. Resultaten i skolan försämras i snabb takt, samtidigt som skolnomenklaturan talar om kvalité. Det är uppenbarligen någonting som inte stämmer.

Det påminner mig om när jag granskade de dåliga skolresultaten i Kristinehamns kommun. På tre år från har antalet elever som uppnått målen i nionde klass i Kristinehamn minskat dramatiskt från 89 % av eleverna som uppnådde målen våren 1999 till endast 72 % våren 2001. Själva beskriver de elevernas situation som kaotisk på ett sammanträde i skolnämnden 2001-03-07: "I kunskapssamhället deltar eleven aktivt i jakten på kunskap. Därför kan det ibland se ut som om eleverna ständigt är på gående fot; de rör sig mellan mediateket och hemrummet, de är på väg till eller ifrån kopieringsrummet, de söker kunskaper i böcker, på internet, genom intervjuer, de undersöker närmiljön - samhället och naturen. Men eleverna "går inte alltid omkring" - ofta sitter vi i grupper och samtalar om litteratur, diskuterar samhällsfrågor eller filosofi."

Vad gör då läraren frågar man sedan: "Idag förväntas läraren vara handledare och inspiratörer, samarbetande deltagare, ombesörja inlärning, vara rådgivare och bisittare, läroplans- och kursplaneutvecklare, fortsätta lära, sköta utlärning mm. Läraren är alltså inte längre undervisare enligt den "gamla" skolans recept."

Men plötsligt när jag höll på att deppa ihop var jag naiv nog att åter se lite hopp för den svenska skolan. När jag läste skolnämndens protokoll 2001-06-06 hajade jag till inför rubriken "Information om arbetet med kvalitetsredovisningen". Det lät synnerligen positivt. Kanske finns det ändå ett engagemang för kunskaper i skolan och kanske finns det ändå ett hopp för den svenska skolan, tänkte jag.

Det var ett kort ögonblick av eufori och framtidstro. Dock kom jag snabbt ner på jorden när jag läste: "Redovisningen avser i år förskolors/skolors arbete med barnens/elevers inflytande och ansvar och skall lämnas till Skolverket under hösten." I övrigt så har inte skolnämnden haft tid eller intresse för skolans resultat. I stort sett hela hösten 2001 användes i skolnämnden i Kristinehamn till att diskutera maxtaxereformen. På sammanträdet 2001-12-05 diskuterades i huvudsak ITIS och sammanträdet 2002-01-23 ägnades i huvudsak åt det drogförebyggande arbetet.

Slutligen vill jag ställa en fråga. Vilka var de fem kvalitetsområdena i "Resultat i fokus"?

De nämns inte i Mats Ekholms pressmeddelande.

Här är smörjan:

http://www.svekom.se/sidan/totalver9mars17.pdf

De fem fokuspunkterna:

· Lust att lära

· Förmåga att läsa och förstå texter samt uttrycka sig väl i tal och skrift på både
svenska och engelska

· Förmåga att lösa uppgifter i samarbete med andra och att därvid visa respekt för
gemensamma hållbara värden

· Förståelse av betydelsefulla fakta och förmåga att använda begrepp och andra
redskap inom förskolans och skolans hela kunskapsfält

· Förmåga att ta egna initiativ, lita på sin företagsamhet och självständigt ta ställning