I dessa tider av stress, utbrändhet och långtidssjukskrivningar är det tankeväckande att ta del av de synpunkter som Björn Rombach, professor i Företagsekonomi vid Förvaltningshögskolan i Göteborg, har på vårt sätt att leva. Han angriper den handlingshysteri, som florerar inom näringsliv och organisationer, och som förstås den offentliga sektorn har anammat, bl.a. genom ständiga omorganisationer. Den s.k. ”aktivitetspedagogiken” är ett flum, som befordrar handling till varje pris. Testet på en ledare är om han eller hon är förändringsinriktad. I klassrummet är det stök och stoj som är tecknet på ”handlingskraft” – inte ordning och reda. Handlingsimperativet har blivit ett självändamål, som förstör och stöter bort kompetens. Att ägna sig åt tankearbete i lugn och ro tyder enligt detta synsätt på brist på handlingskraft – ”att tänka är inte att handla”! Ofta presenteras lösningar, som är mindre genomtänkta, och resurser spills i onödan.

Antik åkomma

Att denna omorganisations-mani såväl som dess destruktiva följder inte är några nya företeelser, framgår av följande citat av Gajus Petronius, död år 66: ”Vi är benägna att möta varje ny situation med en omorganisation – en underbar metod för att skapa illusion av framsteg, samtidigt som den orsakar kaos, ineffektivitet och demoralisering.”

Ingen arbetsro i skolan

Ett samhällsområde, som drabbats särskilt hårt av ständiga förändringar – mestadels försämringar - är skolan. I decennier har vi inom detta vårt kanske viktigaste samhällsområde kunnat bevittna hur den ena generationen politiker och byråkrater efter den andra på riksnivå kokat ihop ständigt nya ”puddingar” i form av läroplaner, linjeindelning, kurser, program, betygssystem, arbetstider, handlingsplaner, SIA-skolan, etc. Allt på bästa ”kvackar-manér” garnerat med diverse politiskt korrekta termer, såsom vision, kompetens, pedagog, resultatinriktning, arbetslag, samverkan, eget sökande, perspektiv, resurs, livslångt lärande, elevmedverkan, individualisering, etc. Så har den socialdemokratiska svek-skolan försäkrat sig om en skola utan arbetsro!

”Ja-sägare” premieras

Efter kommunaliseringen av skolan för drygt tio år sedan – av många ansedd som den mest negativa förändringen av skolan sedan införandet av grundskolan – har klåfingrigheten övergått även till kommunal nivå. Ett synnerligen osympatiskt och oroväckande inslag i denna utveckling finns att läsa i artikeln ”Oroande begränsning av skoldebatt” (Västerviks Tidningen): ”I en del kommuner försöker arbetsgivaren sätta munkavle på lärarna genom att premiera lärare som utvecklar sig på ’rätt sätt’. Det gäller att vara lojal och spela med i spelet.”
Ett annat sätt att försäkra sig om chefens ynnest är att visa sig förändringsinriktad – man presenterar det ena förslaget efter det andra, oavsett om det medför någon nytta för skolan eller ej, d.v.s. förändring för dess egen skull.

En ”skoldoktors” recept

Här skulle professor Ulf af Trolles sätt att fungera som ”företagsdoktor” i krisdrabbade företag kunna vara en god förebild. Han utgick från att det i varje företag finns medarbetare, som haft goda idéer men som fösts åt sidan av en inkompetent företagsledning. Med denna utgångspunkt letade han efter dessa personer och fick på så sätt många av de idéer samt en stor del av den ledningskompetens, som sedan bidrog till att kriserna övervanns. Här finns stora möjligheter att finna de nyckelresurser, som behövs för en framgångsrik reformering av den svenska skolan.

Att premiera ”ja-sägare” och medarbetare med förändrings-dille är ett stort svek mot alla kvalificerade medarbetare. Det finns all anledning för våra lokala politiker att hålla ett öga på alla sådana former av maktmissbruk och inkompetens. Det är ju våra skattepengar som manipuleras på detta sätt!

Sven E. Borg

F.d. Politiker - f.d. civilingenjör