|
|
Det nya
avtalet blev, som allmänt fruktades och förutspåddes, inte mycket mer än en
tvåårig förlängning av ett miserabelt femårigt.
Usla procentpåslag som, om vi har tur, täcker inflationen och noll extra
insats för LRs kärntrupp och stora förlorare, akademiskt utbildade lärare, som
stått på lönesvältkur i decennier.
Ett för normalbegåvade och bildade människor olidligt apspel med
”skolutveckling” skall tillåtas fortsätta och vara lönegrundande.
Löneförhandlingar, präglade och styrda av lika sällsamt som ovetenskapligt
pedagogiskt nonsens, skall fortfarande äga rum under fredsplikt, d v s lokala
ombud skall vapenlösa och med händerna bakbundna i envig möta en allsmäktig
arbetsgivare.
Arbetstiden medges vara ”problematisk” men avses lösas genom ”partsgemensamt
arbete” med ”ambitionen” att lösa arbetstidsfrågan under avtalsperioden.
Förbundsledningen har ingenting lärt eller snarare velat lära och låter
”ambitioner” d v s önsketänkande träda i ställe för juridiskt bindande
skrivningar. Återigen utelämnas lärarna på nåd och onåd till en cynisk
arbetsgivare.
”Arbetstidssystemet skall tydliggöras”, heter det.
Tack, det är tydligt nog för oss medlemmar som ser kolleger falla som käglor av
omänsklig arbetsbelastning.
” Vi har konstaterat att lärarna inte fått tillräckligt i tidigare avtal i
förhållande till avtalets längd” säger ordförande Metta Fjelkner.
Ett senkommet uppvaknande och ett lika senfärdigt konstaterande av uppenbara och
skrämmande fakta. Tankeverksamheten borde självfallet ha ägt rum INNAN Metta
undertecknade det katastrofala ÖLA 00.
Det nya avtalet erbjuder egentligen enbart unken, välkänd skåpmat, som möjligen
väcker intresse i ett avseende:
Hur lång tidrymd skall förflyta, innan ordförande Metta Fjelkner åter tar upp
sin väl inövade teaterroll:
Att offentligen jämra sig över svikna, fromma förhoppningar och själförvållade
följder av ett förlängt ÖLA 00?
MVH
Per Christensen
