Idag är det den 21 december 2002 och det vinter och mörkt och kallt ute.  Tomt och stängt är det på Skolverket. Vi väntar på tomten. Skoltalibanerna har tagit ledigt för att äta skinka och sylta. 

Tidigare i veckan klev företrädare för Skolverket ut i massmedia och deklarerade att de svenska skolbarnen hade klarat sig bra när det gäller förmågan att inhämta kunskaper på skilda områden. Det var en fin julklapp som fick stort utrymme i massmedia.
Ett par dagar efter Skolverkets presentation visade det sig emellertid att byråkraterna för den statliga myndigheten hade glömt att lämna ut alla paket. De delar av OECD-rapporten, som var mindre tilltalande för den svenska skolan undvek Skolverkets representanter att ta upp. Det luktar om Skolverket när man agerar på detta sätt.

Svenska skolor erbjuder en sämre psykosocial arbetsmiljö än många andra länders. Skolk är vanligare, svenska elevers skoldag är otryggare, och lektionerna stökigare. Det står i rapporten som OECD har ställt samman. Sverige hamnar långt, på 26:e plats av 32 undersökta länder. Siffrorna visar att 30 årens utveckling i svensk skolpolitik lett till normupplösning. Det är lätt att se att gränserna har förskjutits. 2001 har varit ett mörkt år för våldet och terrorn i skolan. Normer kan inte bli rigida eller vara strikt detalje­rade, men läraryrkets kräver respekt från både elever och politiker. Man inte ersätta skolledare med oerfarna vuxna, inte heller lärare med folk från gatan. 
Läraryrkets nervärdering har pågått i många år och är  ytterst allvarlig. Ett tydligt bevis bristen på behöriga lärare. För tio år sedan saknade omkring 10 % av lärarna  utbildning. I dag är andelen 20%. Det är allvarligt, ytterst allvarligt. Krisen visar sig också i det låga intresset av att bli lärare. På fyra år har antalet sökande till lärarutbildningen minskat från 25 000 till 13 000.
Den oordning och det stök som mäts i OECD-rapporten, och elever och lärare ser i form av mobbning och övergrepp, skapar nedbrytande och förlamande tillstånd visar att läget är akut. Det är långt ifrån långt från idealet om en skola för alla som är öppen, demokratisk och kunskapsförmedlande. Det är en skola som skapar utslagning.

Det är djupt olyckligt att Skolverkets generaldirektör Ekholm så taffligt försöker skönmåla elevernas vardag. Ekholms bild av skolan är inget annat är en skönmålning och politisk vinkling som är bedräglig. Hans målning saknar färger. Han målar allt i en röd nyans. Som ytterst ansvarig bör skäms han se över hur barn och ungdomar har det, men Mats Ekholms avsikter är att skydda skol­ministern Ingegerd Wärnersson. Mats Ekholm menar, att det som står i OECD-rapporten är något som vi bör framhålla; en svensk modell. Valet av budskap från den högste ansvarige tjänstemannen visar att de politiska korrekta formuleringarna är viktigare än sakkunskaper. Skolverket har under Ekholms ledning visat att man inte ens längre eftersträvar objektiv information. Man väljer att måla upp potemkinkulisser, bakom dessa lämnar man de hårda pakten.

Fakta