Web hosting Custom Email SiteBuilder

Tankar om lärartid

I en kommun, som jag känner väl, har man under våren slutit ett skolutvecklingsavtal. Under en av paragraferna kan man läsa följande: "Varje lärare skall tillförsäkras minst 10 minuters rast för toalettbesök. Anmälan sker till rektor som tillhandahåller toalettpapper och nyckel till toaletten".

Jag skämtar. Så står det inte - men nästan. Där står "Arbetet ska organiseras så att varje lärare tillförsäkras minst 30 minuters rast, i enlighet med arbetsmiljölagen". Så långt har det alltså gått med kontrollen av lärarnas arbetstid, så att man i ett lokalt utvecklingsavtal måste skriva in att lärare skall tillförsäkras rast och att arbetsmiljölagen gäller.

Före 1996 hade en gymnasielärare en förtroendearbetstid på ca 970 timmar. Nu är den 407 timmar. Om vi utgår från att vi har behov av samma förtroendearbetstid som tidigare, så har vi fatt en utökning av arbetstiden som motsvarar ca 30 % av den totala årsarbetstiden. För många lärare blev det betydligt mer eftersom de inte längre fick nedsättning för t ex ämnesansvar.

Det har länge bland skolbyråkrater och skolpolitiker funnits en uppfattning att lärare är konservativa, förändringsovilliga och ämnesfixerade individualister som inte samarbetar utan lämnar skolan så fort de gjort sin sista lektion för dagen. Dessutom får de full lön för halv tidsarbete. Den uppfattningen lanserades av bl a en skolpolitiker från Åstorp i mitten av 80-talen.

Med utökningen av den reglerade arbetstiden frän ca 800 till 1360 timmar, har alltså lärarna lått betydligt fler arbetsuppgifter. Motiveringen till detta har varit att det är nya tider och att nya läroplaner kräver nya sannarbetsformer, nya arbetssätt, nya lärarroller, ny läroplansutveckling och återkommande nya utvärderingar. Andra motiveringar frän skolbyråkrater har varit att professionalisera lärarna och att föra ner besluten till skolorna för att lärarna skall få mer att säga till om.

Skolforskare säger att det är "retoriska knep att tala om professionalisering" och att det är "en strategi för att få lärarna att acceptera sin egen utsugning, medan de låter sig utnyttjas till att arbeta hårdare". Det är alltså fråga om "rent lurendrejeri" från skolpolitikernas sida . Inom skolforskningen talas det om "intensifiering" och "påtvingad kollegialitet".
Med "intensifiering" menas att lärarna påförs nya arbetsuppgifter., utan att lärarna tar bort andra uppgifter t ex föräldrasamtal och lektionsförberedelser. Fri skolforskare sa att lärarna uppträder som "pliktorienterade missionärer".
Enligt skolforskare leder den "påtvingade kollegialiteten" - t ex arbetslag - inte till bättre samarbete eller att skolans resultat blir bättre. Arbetslag har inget med skolutveckling att göra.
Det skulle vara intressant att veta vilka belägg Tillhammar har, när han säger att Avtal 2000 var ett bra avtal för skolan. Några forskningsresultat som visar detta finns ännu inte.

Däremot har skolforskare visat att om lärarna själva helt får bestämma ”utan påbud uppifrån” över den tid som inte är undervisning, kommer det att utvecklas "kreativa samarbetskulturer" som både utvecklar skolan och resulterar i bättre resultat Dessutom mår lärarna bra och trivs  i skolan. Detta kännetecknar framgångsrika skolor.

Skolan är mål- och resultatstyrd. Dessutom är den konkurrensutsatt. Det borde vara självklart att lärarna skall ha makt över sin arbetstid för att själva kunna bestämma vilka sannarbetsformer som bäst utvecklar skolan men också få bestämma när de vill vara ostörda och avskilda för att reflektera över sitt arbete.

Nu har LR:s kongress och förbundsråd har gladeligen ställt upp på avtal, som har resulterat i en kraftig utökning av arbetstiden och med en hård styrning och kontroll uppifrån, i tron att lärarna far mer att säga till om och att de därmed blir mer professionella

Det är tragiskt.

Snart blir det en framgång, om vi får inskrivet i avtalet att vi har rätt till 10 minuters kisspaus per dag.

Kjell Tormod

Publicerat på Åsiktstorget 2001-08-05