|
För en tid sedan deltog jag i en konferens i Skellefteå som heter Aktuell Skolpolitik. Clas-Uno Frykholm, Skolverket Umeå, var en av föreläsarna. Han har varit inblandad i Skolverkets inspektioner. Han menade att det verkar som om lärarna numer inte törs undervisa.
I en artikel i Piteåtidningen (7/10 -05) säger Ingrid Olsson från den statliga Matematikdelegationen. att ”vi måste få mer lärarstyrd undervisning”.
Måhända frågar sig vän av ordning – är det inte en lärares uppgift att just undervisa?
Svaret på den frågan är naturligtvis ett obetingat ja!
Skolan har ju varit utsatt för ett antal pedagogiska modeflugor i snart 40 år. Resultatet av dessa har ofta varit att några trendnissar har tjänat pengar på galenskaperna. Ta till exempel iden att "eleverna ska söka sin kunskap själva", som introducerades för knappt tio år sedan. Katederundervisning var fult och läraren skulle handleda eleverna till djupare kunskaper och färdigheter. I ett bihang till läraravtalet 2000, ”En satsning till tvåtusen" formulerades tankegången på följande sätt:
"Lärares huvuduppgift är det pedagogiska arbetet med eleverna - att ge eleverna inspiration och handledning i deras sökande efter kunskap - d.v.s. att hjälpa eleverna till framgång. Denna uppgift kan också beskrivas som ett ledarskap - att vara ledare för elevernas lärande. Det innebär en tyngdpunktsförskjutning från kunskapsförmedling till att skapa lärande situationer för eleverna. Läraren blir den professionella ledaren som stödjer eleverna i deras arbete för kunskapsutveckling".
Ungefär i samma veva upphöjdes begreppet IT till något som skulle frälsa skolan. Sverige begåvades med en socialdemokratisk skolminister som talade sig varm för en flykt ut i cyberspace. Den skolministern tog sedan vägen till bolaget Att Veta som skulle bli landets största enskilda satsning på e-lärande för vuxna på gymnasienivå. Idag vet vi att det blev ett IT-fiasko!
Under en lång följd av år har man försökt utplånade sista resterna av läraryrket som ett hantverk. Ulla Lundqvist, känd lärare, lärarutbildare och författare, uttryckte sig så här i en suverän debattartikel i DN i januari 1998:
”Jag undervisar blivande svensklärare. De kan inte stava när de kommer in på utbildningen…Jag antar att de är offer för problembaserat lärande, eller någon annan modefluga jag inte känner till…Sådana föds, förökar sig och flyger vidare utan någon som helst kontroll.”
Ingen vill idag ha tillbaka den auktoritära katederundervisning, men i Sverige har den pedagogiska debatten under årtionden kännetecknats av enfald mer än av mångfald. I stället för att inse att det finns många vägar till pedagogikens Rom, har alla förväntats springa åt samma håll samtidigt. En viss sanning eller en viss metod har ansetts vara den allena saliggörande.
Förhoppningsvis är vi på väg mot en utveckling som går ut på att stärka och inte utplåna den självständiga och undervisande läraren.
Lars HäggströmÄmneslärare och skolpolitiker (m)
Arvidsjaur
Fjällströmsv. 17, 933 33 Arvidsjaur
Tfn/fax 0960/13595 (b), tfn 0960/15627, 15610, 15611 (a)
