Moderaternas nya förslag är ett stort fall framåt. Det måste sägas samtidigt jag
konstaterar som den moderata skolpolitiken varit rent usel tidigare. Den
underliga fokuseringen på friskolor var rent av bisarr. Nu konstaterar man att
man ska koncentrera sig på de kommunala skolorna.
Det finns många bra påpekanden. Man påpekar att det finns en målträngsel i
skolan och att lärarna är förändringströtta. Man talar om kunskaper. Man har
förstått att målstyrningen inte fungerar.
Man föreslår tidigare betyg i fler steg. Det är bra. Man föreslår fler
nationella prov och man föreslår att provet i årskurs fem blir obligatoriskt.
Det är bra. Skolverkets utvärderingar ska fokusera mer på kunskapsmålen. Det är
bra, men vilka kunskaper kan man fråga sig?
Man föreslår en förändring i lärarutbildningen så att ämneskunskaperna förstärks
och att utbildningen fokuseras mer mot det stadium där den blivande lärarna ska
jobba. Det är bra men inte tillräckligt. Det är helt nödvändigt att en de
maktfullkomliga fackpedagogerna, som kört svensk skola i botten, berövas makten
över lärarhögskolorna.
Man öppnar upp för lärarbehörighet. Det kan åtminstone glädja fackpamparna i
lärarfacken.
Jag ska här ta upp några problematiska frågor. Man föreslår en avskaffning av
timplanen, men denna timplan är en trygghet för elever och föräldrar att skolan
inte reduceras till en treämnesskola. Man kopplar ihop timplanen med ett hinder
att gå om eller förlänga läsåret. Det är oärligt och falskt. Timplanen bör vara
ett minimimått och bör inte vara ett hinder för att ge eleverna mer tid.
Timplanen angrips av flumpedagoger och fackpedagoger. Moderaterna står inte upp
mot flummet utan går det till mötes. Det är dåligt.
Man talar om ordning och reda, men man kan inte förmå sig till att föreslå
förstärkta befogenheter för lärare och skola. Man svek i skollagskommittén och
man sviker nu. Det är dåligt.
Underligast är ändå moderaternas förvirrade behandling av målstyrningen. Man
erkänner att den inte fungerar, men man förstår inte hur den ska bringas att
fungera. Man föreslår ett antal centrala prov, utöver de som finns, bl a i
årskurs två och åtta. på vilken kunskapsgrund ska dessa centrala prov
konstrueras? Det tycks inte moderaterna förstå. Och hur ska lärare förstå vilken
nivå proven ska ha och vad läraren borde ha lärt ut? Ska detta komma som en
total överraskning?
Moderaterna borde ta tjuren vid hornen och kräva detaljerade läroplaner för
varje årskurs och ämne. Först då skulle skolan kunna genomlysas och den negativa
trenden för skolan kunna vändas.