Dagens betygssystem är uppbyggd kring några centrala, luddiga formuleringar som kan tolkas lite hur som helst och som ger lärarna minimal vägledning. I betygssystemets idé ligger att betygskriterierna ska preciseras ner på kommun- och skolnivå för att ges någon viss substans.

Lärartidningen på http://www.lararnastidning.net/ 2004-10-13 skriver om en framlagd doktorsavhandling om betygen. Bengt Selghed som just disputerat på avhandlingen ”Ännu icke godkänt” på Malmö högskola.

Nu skriver doktoranden att just dessa ”lokala kriterierna bidrar till att skapa stora skillnader i bedömning och betygssättning”. Det måste vara korrekt slutsats, men visst är det fantastiskt att inte skolnomenklaturan kunde räkna ut detta själva. Kanske skulle Bengt Selghed kunna ges Nobelpriset förslagsvis i nationalekonomi. Speglat mot skolnomenklaturans bottenlösa dumhet och totala brist på analysförmåga framstår Bengt Selgheds upptäckt som smått genial. Man kan förresten läsa mer om skolnomenklaturans framtidsplaner på hemsidan WWW.iq.noll.

”Att språkligt formulera kvalitativa skillnader på tre nivåer är dessutom mycket svårt. Därför bör Mycket Väl Godkänd tas bort. Detta förutsätter förstås att betygens urvalsfunktion i grundskolan minskar.”

Bengt Selghed har troligen rätt även i detta att det är svårt med formuleringarna på tre nivåer. Bara att hitta på meningslösa flumformuleringar på en nivå måste vara ansträngande nog. Det är klart att det blir jobbigt med tre nivåer.

Selghed har djupintervjuat 30 lärare och funnit att ”de flesta lärarna varken fullt ut begripit det målrelaterade betygssystemet eller tillämpade det på rätt sätt”. Selghed ger naturligtvis inte lärarna skulden. ”De har inte fått tillräckliga grunder, varken på lärarutbildningen eller som fortbildning.” Vad gör de på lärarutbildningarna egentligen? Det ena tillkortakommandet efter det andra kommer fram. Chefer och fackpedagoger sköter helt klart inte sitt jobb. Varför får de fortsätta? Varför avlägsnas de inte snarast från sina uppdrag.

Selghed beskriver det nya det nya målrelaterade betygssystemet. Han anpassar troligen beskrivningen till att avhandlingen framlades på en flumhögskola. Det är kvalitativa skillnader i elevernas kunskap som ska bedömas, inte kvantitativa. Det handlar om förståelse, som är modeordet framför alla andra. ”Kunskap är inte bara fakta som staplas på varandra. Kunskap handlar om hur man förstår och tolkar omvärlden.”

Det var nog klokt att Selghed uttryckte sig så. Skulle han ha skrivit att kunskap inte bara handlar om ett antal modeåsikter helt avskilt från alla fakta, hade han säkert inte klarat flummarnas granskning. Annars är detta bara en spegling av den förra formuleringen. Risken med en massa åsikter utan fakta är förstås att nyanser går förlorade och att analysförmågan upphör. Svensk skola skapar en massa modetyckare och åsiktsmaskiner som inte vare sig kan resonera eller analysera. Se bara på den styrande skolnomenklaturan. Där har tankeförmågan helt upphört. De bara rabblar utantill den moderna tidens psalmverser. Än större fara är naturligtvis risken för fundamentalism och extremism, som riskerar att frodas i en ointellektuell miljö.

 

Fler artiklar av Johnny F