|

Skolverket har nu släppt sin undersökning som gjordes 2003 och mätte elevernas
kunskaper i årskurs 5 och 9 jämfört med motsvarande elever för tio år sedan.
Resultaten visar på dramatiska förändringar på en lång rad punkter. Den finns på
skolverkets hemsida www.skolverket.se
FÖRSTÅ TALAD ENGELSKA. Förståelsen av talad engelska i årskurs fem har minskat.
Det har säkert att göra med de intensiva attackerna mot lärarnas undervisning
och därmed minskningen av klassamtalen att göra.
MATEMATIK. Försämringar har skett både i årskurs fem och nio. Lärarna använder
inte sin tid effektivt utan hjälper ofta endast eleverna en och en. Läroplanens
påbud om kommunikation försummas. En idiotisk individualisering har förstört
matematikämnet på alla tänkbara sätt. Både andelen elever som tycker att de fått
för många lätta uppgifter som andelen som tycker att de fått för stor andel
svåra uppgifter har ökat.
HISTORIA. Det har skett dramatiska försämringar och minskad förståelse. 25-75
procent av eleverna har svårigheter att tidsmässigt placera historiska
händelser. Det hänger säkert samman med skolflummets attacker mot faktainlärning
och uppfattningen att elever inte ska behöva kunna årtal.
SAMHÄLLSKUNSKAP. Trots den mängd tid och resurser som skolan lägger ner på dessa
frågor är resultaten fortfarande sensationellt låga. Elevernas resultat lever
inte upp till förväntningarna.
SVENSKA. Andelen svaga elever har ökat. De svaga elevernas resultat har sämre
resultat idag än för tio år sedan. Lärarhögskolornas oförmåga att ge nyblivna
lärare färdigheter i läsinlärning spelar säkert här stor roll. Eleverna klarar
inte längre av att läsa längre texter på svenska.
VÄRDEGRUNDEN. Elevernas svar pekar på att dålig tillämpning av värdegrunden i
den vardagliga verksamheten. Egoistiska avgörande har vunnit försteg på
bekostnad av hänsyn till andra. Det är en logisk följd av att skolan präglas
allt mer av individualisering och kommersialisering.
KURSPLANERNA. Skolverket pekar på att skolans styrdokument inte styr skolan som
det är tänkt.
Inkonsekventa resonemang
Efter Skolverkets rapport om försämrade kunskaper i de flesta ämnen i femman och
nian har reaktionerna blivit den väntade från socialdemokraterna och den övriga
skolnomenklaturan. De försämrade resultaten skylls helt och hållet på minskade
resurser och indragna tjänster. Icke desto mindre är detta resonemang mycket
motsägelsefullt.
En första viktig fråga inställer sig om man hävdar att om skolans resultat hela
tiden beror på resurser och tjänster. Följande delfrågor skulle kunna ställas.
- Om skolans resultat bara beror på resurser, varför slösa kraft och pengar på
skolutveckling?
- Varför inte avveckla Myndigheten för skolutveckling om ändå bara resultaten
beror på resurser?
- Varför inte avveckla fackpedagogerna på lärarhögskolorna. Om elevernas
resultat bara beror på pengar så utgör de endast ett parasitärt kostnadskrävande
skikt.
En andra viktig fråga är om den nya pedagogiken dels fungerar och dels sparar
den resurser eller kräver den utökade resurser?
- Om ny individualiserad pedagogik kräver mer resurser, har landet verkligen
råd?
- Om nya pedagogiken innebär en förbättring varför visar det sig inte i
Skolverkets undersökning?
En tredje viktig fråga är hur de som säljer in den nya pedagogiken, som
fackpedagoger och lärarfacken, säljer in sitt sjunkande skepp.
- Kan man förmoda att man säljer in det som kostnadsbesparande åt ena hållet och
mer resurskrävande åt det andra?
- Säljer lärarfacken in den nya smörjan till arbetsgivarna med hopp om
besparingar?
- Har lärarfacken en helt annan ton till sina egna medlemmar med tal om en mer
resurskrävande pedagogik?
Viss tillnyktring inom MYSKO
Myndigheten för skolutveckling har släppt en ny rapport om frågor som
myndigheten ska arbeta med.
http://www.skolutveckling.se/pressrum/pressmeddelanden/press2004/filer/analysbilden.pdf
Skolverket publicerade 2004-10-28 den största utvärderingen någonsin av svensk
skola. Den visade på allvarliga försämringar av elevernas färdigheter. Inom ca
en månad publiceras rapporter från två internationella undersökningar som
Sverige deltog i under 2003. Av en del formuleringar kan man ana sig till att
resultaten för Sveriges del är negativa. Lögnerna om en framgångsrik svensk
skola går inte längre att upprätthålla.
På sidan 27 i rapporten skriver Myndigheten för skolutveckling att skolan ska
förmedla kulturarvet, det är ett välkommet erkännande. Det är vad Inger Enkvist
hävdade i boken ”Feltänkt” och nu kommer sent omsider ett erkännande och ett
instämmande.
På sidan 29 konstaterar man att grundskolans kunskapsuppdrag har kommit i
bakvattnet. Man verkar också kritisk, liksom Skolverket i sin rapport
2004-10-28, till att många lärare enbart springer runt och hjälper en elev i
taget. Det är självklart synnerligen korkat och ineffektivt och det verkar de
båda skolmyndigheterna nu äntligen ha insett.
På sidan 30 konstateras att den samlade bilden av den svenska skolans åtgärder
för att hjälpa eleverna är att det råder okunskap och omedvetenhet bland lärare
och skolledare om innebörden i kunskapsbegreppet och om sambandet mellan
kunskaper, betyg och bedömning. Det var sannerligen inget snällt omdöme om den
svenska flumskolan. Det är alltså dit decennier av kunskapsförakt och progressiv
pedagogik har fört den svenska skolan. Ingenting fungerar alltså och det råder
totalt kaos vad avser kunskapskrav och bedömning, det är myndighetens bedömning.