|
|
Skolverket har nu presenterat analyser av sin
stora undersökning NU-03 där elever i femman och nian jämförs med elevernas
kunskaper tio år tidigare.
Skolverkets tvingas erkänna att skolsystemet i
Finland är något att lära av. Två internationella studier visar att den svenska
skolan är medelmåttig, trots stora resurser, och på väg neråt.
http://www2.skolverket.se/BASIS/skolbok/webext/trycksak/DDD/1370.pdf
Skolverket analyserar resultaten på sidan 43-58. Skolverket förnekar sig inte
utan försöker med allsköns argument förringa svenska elevers bristande
prestationer. Det vore en sak om man kunde visa att eleverna blivit mer socialt
kompetenta och ansvarstagande. Inte ens det kan anses styrkt. Våldet i skolorna
har ökat och skolket har ökat dramatiskt.
På sidan 55-57 finns ändock några mycket läsvärda sidor.
På sidan 55 skriver man om ökningen av individuellt arbete. Individuellt arbete
har ökat i svensk skola, grupparbete har minskat och klassamtal är mycket mindre
förekommande i Sverige jämfört med andra länder. Klassamtal beskrivs som att
läraren föreläser och läraren frågar eleverna. Man nämner inte att man
diskuterar i klassen eller att eleverna frågar läraren. Skolverkets
beskrivningar är ensidiga.
Nu har man kommit fram till att rätt arbetsmetod kan skilja sig från ämne till
ämne. Det är måhända ett stort framsteg med Skolverkets mått mätt. Sedan följer
ett resonemang om problemen med elevernas inflytande eller att eleven väljer
ämne
- om eleven väljer ämne kan troligen inte läraren stötta eleven på önskvärt sätt
och följden kan bli att eleven överges med enbart sina egna perspektiv
- arbetena kan bli svårbedömda om eleven väljer ämne
- att lärarna går runt och hjälper eleverna en och en är troligen inte det mest
effektiva arbetssättet
- är detta individuella arbetssätt verkligen lämpligt för alla elever?
På sidan 56 följer sedan en intressant diskussion om kunskapsbedömningens
problematik. Kursplan 2000 har avsett att ge lärare större möjlighet att välja
stoff och metod. Javisst, men eleverna ska väl fortfarande ha motsvarande
kunskaper och färdigheter? Skolverket erkänner i alla fall att det finns ökad
risk för bristande likvärdighet i bedömningen.
Skolverket skriver att Lpo 94 innebar en förskjutning från att bedöma kunskaper
till att bedöma förhållningssätt och perspektiv till kunskaperna. Det kan handla
om samarbetsförmåga, kritiskt tänkande, lärande utanför skolan etcetera. Det är
inte oproblematiskt. Skolverket skriver att det kan skapa osäkerhet hos
föräldrar och elever. Vi har fått typer av mål som skolan inte är van och mäta
och inte förmår kommunicera kring.
Skolverket avslutar med att utan objektiva mätinstrument riskerar bedömningen
att bli godtycklig och mindre genomskinlig.
Hans Bergström skriver i sin kolumn i DN 2004-12-18 att
ledningen för Skolverket bör avsättas. Bergström skriver att den finska skolan
är bättre än den svenska skolan därför att man mycket mer fokuserar på kunskaper
och att man förmår upprätthålla disciplinen i skolorna.
"Det finns många goda krafter i svenska skolor. Men
vi har inte råd med en nationell ledning som har gjort det till sin huvuduppgift
att motverka åtgärder för disciplin och kunskapsmätning. Allt tyder på att
vårens förslag från Skolverket utmärks av nya undanflykter och skenåtgärder, i
stället för en verklig omprövning".
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=356567&previousRenderType=2
Det är förstås kloka synpunkter även om det också finns annat att framhålla. Den
finska skolan har bra styrdokument och det finns tydliga mål uppsatta för varje
årskurs. Det saknas i stort sett helt i Sverige. I Finland vet man vad eleverna
ska ha uppnått vid en viss nivå och skolan och lärarna anstränger sig till det
yttersta. De elever som inte hänger med får stödresurser i form av speciallärare
och talpedagoger. I den svenska skolan bryr man sig på många håll inte.
Bergström skriver att allt tyder på att den utvärdering som skolan ska göras av
Skolverket under våren 2005 kommer att utmärkas av nya undanflykter och
skenåtgärder, i stället för en verklig omprövning. ”Skolverket har, bland annat
genom sina skolinspektioner, systematiskt gått in för att hindra tidig
kunskapsmätning i skolan och stoppa rektorers försök att upprätta ett mått av
disciplin.”
När det gäller betyg skriver Skolverket i sin analys av NU-03 på sidan 15 att
kunskaper i olika former som - fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet –
förutsätter varandra och ska ses som en helhet. På sidan 17 skriver man att det
nya betygssystemet bidragit till en tydligare bild av vilka kunskaper som ska
uppnås. Det skulle stämma om kraven vore specificerade i styrdokument. När nu
kraven inte finns beskrivna kan det rimligen inte stämma.
”Ansvarsfördelningen mellan staten, kommunen, och lärarna har blivit
tydligare genom förändringen till en mål- och resultatinriktad verksamhetssyn.”
Det skriver Skolverket på sidan 17. Vilket kvalificerat nonsens!
På sidan 20 skriver Skolverket att rektorerna ofta fått välja mellan röda
siffror i bokslutet eller röda siffror i de pedagogiska sammanställningarna.
Även lärarnas uppdrag har blivit tydligare skriver Skolverket på sidan 20. Allt
har tydligen blivit tydligare, samtidigt som alla resultat blivit. Förmodligen
genereras tydligheten från en felaktig skolsyn.
På sidan 33 skriver Skolverket att andelen enskilt arbete ökat både på bekostnad
av grupparbete och lärarkontakt. Skolverket analyserar inte disciplinfrågan.
Störningar i klassrummet är vanligast i Sverige och Slovakien. Skolverket säger
alltid att man kan inte kan ha arbetsro i de nya arbetssätten Undersökningen
visar dock att de nya arbetssätten minskat till förmån för enskilt arbete.
Varför eleverna måste tolerera stök under sitt enskilda arbete återstår för
Skolverket att förklara.
På sidan 40 återkommer den okunniga beskrivningen av klassundervisningen,
läraren pratar och frågar medan eleverna lyssnar och svarar. Så kan endast den
skriva som befinner sig långt från skolans verklighet. Någon hänvisning till
kognitionsforskning, hur elever lär sig, förekommer naturligtvis inte.
Följande saknas i Skolverkets analys
- delegering till arbetslag, otydliggörandet av ansvar, från en ansvarig till i
praktiken ingen
- samhällets mediebrus, ska skolan följa med eller motverka, diskussion saknas
- diskussion om kommunaliseringens skuld till förfallet saknas.
Hänvisningen till elevinflytande är falsk. Elever som får bestämma presterar
bättre påstår Skolverket. Jag vill mena att det måste vara en statistisk
feltolkning. Lärare ger ansvar till mogna elever som är beredda ta ansvar, men
gör det inte till omogna elever som inte kan och vill ta ansvar. När sedan
skolverket mäter tror de att de mäter skillnad i resultat kategoriserat på
elevinflytande. Det de mäter är i själva verket elevers resultat kategoriserat
efter mognad.
Varför finns inte i styrdokumenten specificerat vad eleverna ska kunna i
respektive läge. Varför har Skolverket halverat kraven i matematik under den
senaste 40-årsperioden? I själva verket kan man inte läsa ut något ur
styrdokumenten. Lärare i grundskolan får gå till de centrala proven för att
uttolka kravnivån. Skolverket har vänt upp och ner på alla begrepp. Vad ska man
kunna i matematik? Hur stort ordförråd ska man ha i engelska? Vilka krav på
språklig korrekthet ska finnas i svenska? Inget står i styrdokumenten.
Fler
artiklar av Johnny F
