Web hosting Custom Email SiteBuilder

Östgöta Correspondenten har en ambitiös artikelserie, där man diskuterar varför skolorna i Linköping är så otroligt dåliga. Denna dag 2004-11-25 har man publicerat den tredje delen av fem. Växsjö, en stad med jämförbar struktur, ligger på en åttonde plats i rankingen. Linköping ligger på 105e.

En del reportage kommer från Växjö och låt oss för ett ögonblick bortse från att betyg inte är jämförbara mellan kommuner. Det saknas helt enkelt tillräckligt tydliga styrdokument. En hel del kommer fram i artikelserien, mest underligheter, både från Växjö och Linköping.

http://www.corren.se/archive/2004/11/25/1skbt0372nus1o2.xml?category=1mr1hejnjl1ebhm&ad=

Man har gemensam och samlad vidareutbildning för lärare i Växjö. Man utbildar lärare i grupp i längre utbildningar. Man har inga studiedagar. De ger inga resultat.

Man har inget köp och säljsystem i Växjö. Man leker inte affär i Växjö. Man sliter inte på personalen i onödan i Växjö, som man gör i Linköping.

I Växjö har man ett avtal med högskolan att utbilda lärare i specialpedagogik.

På Ringbergsskolan i Växjö experimenterar man kring okonventionell pedagogik. Skolan har nu funnits i fyra år. Reportern ställer frågan hur det gått med elevernas kunskaper. Svaret blev att det vet man inte. Man kan inte utvärdera förrän de första eleverna når nian, påstår man. Det är rena idiotsvaret. Hur skulle det gå om en kvalitetsansvarig i industrin svarade så?

Förhållandevis mycket pengar satsas i Linköping, men eleverna får dåliga kunskaper. Av jämförbara städer är bara Örebro och Västerås lika dåliga.

Någon funderar på att rektorerna inte tillräckligt väl fungerar som pedagogiska ledare. Dock kan det även bli ännu sämre om de gör det.

Nu ska Linköping satsa pengar på en extern konsult som ska försöka hitta förklaringen till de dåliga skolresultaten.

”Linköping är en visionslös skolstad där rektorerna sysslar med fel saker”, anser Ludde Uvenberg, Det stämmer säkert på de flesta kommuner i Sverige.

Många lärare i Linköping känner sig vilsna. ”De blir bara utplacerade i en klass, utan stöd och med små möjligheter att få gehör för nya idéer.”

Det är inte brist på pengar som har skapat problemen i Linköpings skolor, utan fokuseringen på pengar, menar Uvenberg. Rektorer struntar i pedagogik och elevresultat, de håller bara budgeten. Mycket av rektorerna tid handlar om en låtsasverksamhet, nämligen förhandla om hyran för skolans lokaler med LKF, kommunens bostadsbolag. Det finns många på-låtsas-uppgifter i rektorernas värld, menar Uvenberg. Så blir det när allt annat än elevens resultat står i fokus.

”På tio år har behöriga lärare i Linköpings grundskolor minskat med 12 procent.” I och för sig har det kanske ingen större betydelse eftersom nya lärare ingenting får lära sig på lärarutbildningen. Å andra sidan finns det förstås äldre lärare som fått en bra lärarutbildning och har en gedigen lärarerfarenhet. Självklart är dock att lärarnas kompetens har väldigt stor betydelse för elevernas resultat. Sedan har förstås många goda lärare slutat i protest mot flum, kunskapsförakt, dålig ordning, dålig status, korporativa halvfascistiska lärarfack, censur och åsiktsförtryck, usel arbetsmiljö, onödiga möten, inlåsning och ofrihet, försämrad relativ lön etcetera.

”För tio år sedan kunde Linköpings som skolstad slå sig för bröstet med att bara tre procent av lärarna var obehöriga. Idag har den andelen ökat till 15 procent.”

”I dag når en fjärdedel av eleverna i svenska grundskolan inte nivån för godkänt i samtliga ämnen när de lämnar nionde klass. I Linköping är siffrorna ännu sämre, 27 procent. Detta trots att föräldrarnas utbildningsnivå i Linköping är högre än riksgenomsnittet.”