web hosting short URLs photo sharing

SVT hade i sina nyhetsprogram vecka 44 att de områden som hade stor andel invandrare för något decennium sedan nu hade ännu större andel invandrare. Det här är intressant information när man vet att några skyller grundskolans problem på bostadssegregationen.

Även en del socialdemokrater har noterat att särskilt grundskolan är i kris och att skillnaderna i vad eleverna lär sig är orimligt stora. Den förklaring som många socialdemokratiska debattörer ger till skolans kris är att segregeringen i boendet har gått för långt. Frågan är om det är en hållbar förklaringsmodell?

Segregationen som förklaring till skolans kris förfäktas även inledningsvis av Anne-Marie Lindgren, chef för den socialdemokratiska tankesmedjan ”Idé och tendens”, som år 2003 gav ut ”Skolboken”. Kanske kräver hennes ställning att hon först förfäktar etablerade dogmer en stund, för att sedan ifrågasätta dem.

Lindgren menar att det är i områden, där utbildningsnivån är låg, invandringen är hög eller andra problem finns, som skolan presterar allt sämre. Lindgren angriper Folkpartiet och kommer fram till analysen att ”problemet stavas segregation, inte flumpedagogik”. Det är formuleringar som stärker den egna ställningen i partiet. Skolan har generellt har blivit sämre, skriver Lindgren. Det har blivit högre medelbetyg i många kommuner, men andelen elever som inte är godkända i alla ämnen har ökat. Klyftorna i skolan har alltså ökat och numera har även barn till utländska föräldrar som är födda i Sverige fått ökande problem med skolresultaten.

Men att man ser vissa mönster är en sak och det kan vara ganska enkelt. Att sedan bestämma vad de beror på kan vara betydligt svårare. Det handlar om att bestämma orsak och verkan, och det är ofta betydligt svårare. Med ett akademiskt språkbruk kallas detta för att bestämma kausalitetssamband.

Trendrapporten i Pirls 2001, som mätte tioåringars läsförståelse, visar att den svenska skolan möter ökande svårigheter och faller tillbaka jämfört med andra länder. Den invandring och segregering som Sverige har, är med internationella mått liten. Orsaken bör alltså sökas på andra håll. Lindgren tvingas till slut i boken konstatera att de lägre betygen i resurssvaga områden, kan tyda på att skolans nya arbetsmetoder passar bättre för barn ur studievana miljöer. ”Ett i sammanhanget något sorgset faktum tycks därvid vara att den typ av självständigt informationssökande, som påminner om studiecirkelmetoden och som socialdemokratiska skoldebattörer gärna förordar, passar mycket bra för barn för studievana hem, men faktiskt missgynnar barn från miljöer utan studietradition.” Så kom då äntligen även socialdemokratiska blickar att riktas mot flumpedagogiken, som orsaken till grundskolans problem.

Annars är det anmärkningsvärt att studera skolnomenklaturans naiva överklassperspektiv i t ex Lpo94 ”Grundskolan - kommentarer till kursplaner och betygskriterier”. I avsnittet om svenska skriver man på sidan 50. ”Språkutveckling sker inte endast i mötet mellan lärare och elever utan även i mötet och samarbetet mellan eleverna.” I rena överklassområdens kan man naturligtvis inbilla sig sådant, men att tänka sig språkutveckling i svenska i samarbete mellan eleverna i Botkyrka eller Rosengård, där ofta inte en enda elev har svenska som modersmål, är rent barockt. Skolnomenklaturans dumhet är som så ofta helt omöjlig att förstå.

I ett nyhetsprogram vecka 44 framträdde Mona Sahlin och kommenterade den undersökning som visade att bostadssegregationen hade ökat. Sahlin verkade tona ner problemet. Den signal hon sände ut var att socialdemokratin inte längre kunde lova en minskad bostadssegregation. Det är intressanta nyheter för skolpolitiken. Det är då väldigt viktigt att andra orsaker lyfts fram som orsaken till skolans problem och rimligast är då att framhålla individualiseringen och flumpedagogiken. Alternativet blir annars att ge upp och accepterar de ökande kunskapsklyftorna.

Johnny Framtid

Skolboken (s) (1)