web hosting short URLs photo sharing

Metta Fjelkner återkom på LR hemsida www.lr.se med ett signerat inlägg 2003-10-08. Metta börjar med att skriva om att läraryrket behöver en större autonomitet i likhet med läkaryrket. Men läkarna och dess företrädare är i allmänhet intellektuellt hederliga. De faller inte för allsköns flum. De följer med i forskning och internationell debatt. Jämfört ex Läkartidningen med LRs Skolvärlden. Det säger sig själv att när LR dödar Åsiktstorget och när LR tillsätter en ointellektuell politruk som chefsredaktör så är det inte ägnat att höja läraryrkets status.

I Läkartidningen refererar man vetenskapliga undersökningar. I lärartidningarna skriver man om pedagogiska hugskott som inte prövats och fått vetenskaplig status. Det är en stor skillnad. Jag har skrivit här på Skoldebatt om hur skolnomenklaturan lyckats undvika att ta till sig internationella undersökningar ända sedan IEA 1964 genomförde sin första undersökning som visade de asiatiska skolornas överlägsenhet. Det handlar om grov försumlighet och ovetenskaplighet som inte är ägnat att höja läraryrkets status.

LR genom Metta Fjelkner och Per Wadman deltar i ”Rådet för skolans måluppfyllelse”, som presenterade sin första rapport 2003-03-26. Där uppmålas en förskönande bild av skolans styrsystem. Man hävdar helt barockt att fokusering kunskapsmål motverkar sociala mål. Det är helt klart ett obevisat hugskott. Det är som att hävda att en yrkeskompetent läkare riskerar relationen till sina patienter. Rådet talar om stressen i skolan utan att känna till internationella jämförelser. Rådet gör ensidiga tolkningar av den internationella undersökningen PISA-2000. Man framhåller att Sverige har små skillnader mellan skolorna, men glömmer att nämna att PISA-2000 tillhör de sämsta nationerna när det gäller skillnader inom skolorna. Jag har utförligt skrivit om allt detta här på Skoldebatt. Allt detta fuskande och bluffande och slirande vid beskrivningar av vetenskapliga undersökningar är ägnat att allvarligt skada anseendet för läraryrket.

”Det måste finnas lärare med olika specialiteter. Att bara vara lärare i största allmänhet räcker inte. En speciallärare ska vara specialist på att ta om hand elever med olika inlärningsproblem. Jämför med olika specialisttjänster inom sjukvården.” Vad betyder nu detta? Menar man att avskaffandet av speciallärarutbildningen var ett misslyckande? Vi har i stället fått specialpedagoger, som bara ska utreda och handleda vanliga lärare. Om nu specialpedagogutbildningen är ett misslyckande, vilket det naturligtvis är, varför säger man inte det rakt ut? Hur tänker man driva ett återinförande av speciallärarutbildningen mot beslutsfattare och den allmänna opinionen?

”Satsa på lärarutbildningarna.” Jovisst, men vi har i stället fått se ett totalt förfall och en slapphet utan lika. Långa kurser klaras med en minimal insats. Examination är slapp och kravlös. Det verkar helt omöjligt att bli kuggad på lärarhögskolan. Det är sannerligen långt till en högskola av normalklass för att ta en mer rimlig inledande målsättning. Metta skriver högtflygande om ”nödvändigheten av att lärarutbildningarna på högskolorna runt om i Sverige håller lika hög standard som civilingenjörsutbildningarna gör.”

”Nya reformer i skolan, beslutade av staten, måste finansieras fullt ut.” Metta och LR sprider ut den falska bilden att alla reformer kostar pengar. Ett riksdagsbeslut om att ge lärarna ökade befogenheter och skriva en nationell lag med skärpta ordningsregler kostar inte mycket pengar. En sådan förändring skulle kunna utgöra skillnaden mellan kaos och ordning på lektionerna. Ett införande av årsvisa krav skulle inte heller kosta något, annat än möjligen en central engångskostnad, men det skulle omöjliggöra det sanslösa flummandet i grundskolans första årskurser. En lagändring att lärare och rektor ensam får bestämma om en elev ska gå om kostar heller inga pengar. Betyg från årskurs ett kostar inga pengar och inte betyg i ordning och uppförande heller.

”Det går inte att reparera skador på gymnasiet som skapats under de första skolåren.” Grundskolan gör inte sitt jobb, tycks Metta mena. ”Det går inte att tro att elever, som inte är godkända i svenska, engelska och matematik på grundskolan, ska klara av dessa ämnen lättare på gymnasiet. Och Västerås-projektet visar att elevernas ambitioner minskar i oroande hög grad när inte betygen och godkänt-nivån utgör grund för intagning på gymnasiet.”

Jovisst, men LR är väl verksamma i skolan? Då bör man kunna komma med konkreta förslag. Jag har ovan gett några förslag, som stärkta lärarbefogenheter, en skollag med nationella skärpta ordningsregler, årsvisa krav för varje årskurs i grundskolan, ta bort föräldravetot mot lärarförslag om att en elev ska få gå om en klass. Betyg från årskurs ett skulle öka elevernas motivation och uppförande- och ordningsbetyg skulle skapa en lugnare arbetsmiljö. Varför driver inte LR sådana krav?