|
Det mycket tragiska mordet på Anna Lindh har satt massmedias fokus på en psykiatrins kollaps. Men en liknande problematik som inom psykiatrin finns även på skolområdet.
Övertro på patientens/elevens möjligheter
När de gamla mentalsjukhusen revs slussades de psykiskt sjuka ut i eget boende. Uppenbarligen fanns en grov underskattning av vilket stöd dessa behövde för att fungera i samhället. Många psykiskt sjukas lägenheter kom att se ut som knarkarkvartar och i praktiken skaffade sig alltför många av de psykiskt sjuka ett missbruksproblem när de skrivits ut. I skolans värld överlåts allt mer till eleven. De ska tidigt i grundskolan planera sina egna studier. De ska söka sina egna fakta. De ska själva dra slutsatser. Många elever klarar inte detta. Den stora grupp som inte klarar de nya arbetssätten offrar man bara. Cynismen är häpnadsväckande.
Avsaknad av tillräckliga befogenheter
Psykologiprofessorn Sten Levander menar att cirka två tusen psykiskt sjuka är potentiellt farliga och behöver tas om hand. Efter psykiatrireformen finns väldigt små möjligheter att tillämpa tvångsvård. Medicinering är avgörande för en psykiskt sjuk. Tvångsmedel finns ofta inte för att framtvinga en sådan. Ofta handlar det tvång och/eller vård endast en kort tid. När en läkare ansöker om tvångsvård ska frågan upp i rätten och bedömas av personer som inte känner denne. När denne duschar, sätter på sig nya kläder och är drogfri en kort stund blir han oftast frikänd. Här har man ett systemfel. I skolans värld har också professionen bristande befogenheter. Det kan handla om tillåtna medel för att hålla ordning. De sju första åren i grundskolan saknas ett styr- och motivationsmedel som betyg. När eleven inte alls hänger med kan professionen föreslå att eleven går om en klass. En sådan åtgärd kan stoppas av föräldrarna. Här har man ett allvarligt systemfel. I Finland däremot bestämmer läraren tillsammans med rektorn ensam om en sådan åtgärd.
Felaktig avvägning mellan individuell frihet och samhälleligt tvång
Dagens Nyheter har skrivit flera ledare i ämnet i slutet av september 2003. Man har menat att det inte finns rätt balans mellan allmänhetens rädsla för övergrepp från psykiskt sjuka och deras behov av frihet och rättsäkerhet. Man har menat att det finns ett behov av ökat tvång i psykiatrin. Ett ökat tvång kan ge den psykiskt sjuke ett värdigare liv, men även skydda allmänheten mot onödiga övergrepp. Inom skolans värld finns också en sådan balans. Det finns skolplikt och skattebetalaren betalar stora pengar för att den kommande generationen ska få utbildning. Det är då ytterst tveksamt att som i dagens skola en elev bara kan strunta i detta och därmed förorsaka stora framtida kostnader för skattebetalarna genom vuxenutbildning eller helt enkelt hamna i rekryteringsgruppen för missbruk och kriminalitet.
Drömmen om paradiset med allt lägre kostnader
Landshövding Bo Holmberg, som var Anna Lindhs man, uttalar sig i Expressen 2003-09-29. Han arbetade med psykiatrireformen. ”Jag såg också mycket tydligt att vi hade inte en mottagningsapparat när vi stängde mentalsjukhusen. Det har man inte fått till i Sverige.” Man visste alltså från början att psykiatrireformen inte skulle fungera. Trots detta genomfördes den och man har därefter försökt upprätthålla en officiell lögn.
http://www.expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=737&a=66034
Redan på 1960-talet inleddes trenden med lägre krav i skolan. Man motarbetade kunskapskrav, betyg och tentamina. Sedan framträdde en kunskapsrelativism och av en naiv tro att barnen själva skulle inhämta kunskap. Det är framförallt på den politiska vänsterkanten som initiativen först kom att undergräva skolans ställning och auktoritet. Likheten med psykiatrin är slående. Genom en allians med nyliberaler och räknenissar har man möjliggjort omfattande nedskärning av resurserna inom både skolområdet och psykiatrin.
De ansvarigas förljugenhet
Professor Sten Levander uttrycker sig slagkraftigt i Expressen 2003-09-29: ”Mordet på psykiatrin är uppklarat, men gärningsmannen nekar.”
http://www.expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=10&a=66039
En av gärningsmännen socialminister Lars Engqvist tycker att psykiatrireformen var lyckad. Något ansvar för Anna Lindhs död har han naturligtvis inte. Den här typen av pompösa högavlönade potentater tar inte ansvar för någonting. Någon empati finns inte heller för de tusentals hemlösa och för de psykiskt sjuka som går en för tidig död till mötes. I Sverige får många psykiskt sjuka ligga ute i kylan och dö i förtid. Bristen på medmänsklighet och empati är monumental. Inom skolans område tillåts elever försumma hela sin skolgång. Det finns elever som knappt kan läsa och räkna när de ska börja gymnasiet. Ledare inom skolområdet vill inte riskera den egna karriären genom att framföra obekväma åsikter och försöken att rädda en verksamhet i kris uteblir.
SLUT