web hosting short URLs photo sharing

 

Det tragiska mordet på utrikesminister Anna Lindh har satt massmedias fokus på en psykiatri som överhuvudtaget inte fungerar. De offentliga lögnerna håller på att avslöjas. Det handlar om tjänstemän och politiker som låtsas att systemet fungerar. Det handlar om tjänstemän som inte vågar ifrågasätta och inte vågar slå larm om missförhållande. Frågan är snarast vilken bluff som ska avslöjas härnäst. I själva verket finns stora likheter mellan psykiatrin och skolan. Någon föreslog en haverikommission för psykiatrin. En sådan skulle behövas för skolan också.

Otydligt ansvar

Psykiatrireformen från 1995, som innebar att landstinget skulle sköta den medicinska vården och kommunerna den övriga vården har lett till oklarhet och konflikter. Många patienter har ramlat mellan stolarna. Patienter med dubbeldiagnoser försummas helt. Antal möten har ökat, medan verksamheten på fältet har minskat. Mycket snack och lite verkstad brukar man säga. På skolans område finns dubbelkommandot mellan staten och kommunförbundet. Särskilt kommunförbundet verkar föga intresserad av skolans kvalitet. Där är likheten mellan psykiatrin och skolan påfallande. För ett antal höga potentater är verksamheten ett självändamål. Om uppställda mål nås eller ej, är man inte intresserad av.

Budget viktigare än måluppfyllelse

Inom psykiatrin råder en konflikt mellan landstingen och kommunerna. Vardera parten har sin egen penningpåse och slår vakt om densamma. Samtidigt är båda parterna pressade av kärva budgetmål och krav på nedskärningar. Riksdagen stiftar naiva och högtflygande mål om verksamheten. Dessa mål kraschar mot den ekonomiska verkligheten. Riksdagens naiva verksamhet fungerar som en lögn- och ljugarverkstad som är ägnad att sätta upp en falsk fasad och förhindra att medborgarna ser klart. På samma sätt kraschar skolans högtravande retorik mot verkligheten. I regeringsdeklarationen i september 2003 talade statsminister Göran Persson om förnyade satsningar på skolan. Samtidigt finns det kommuner i Sverige som skurit ner på skolanslagen fjorton år i rad. Den officiella retoriken har ingen motsvarighet i verkligheten.

Tillsynsmyndigheternas kollaps

Den bristande samstämmigheten mellan verkligheten och riksdagens uppställda mål borde uppmärksammas av kontroll- och tillsynsmyndigheter. Så sker dock alltför sällan. Dess byråkrater verkar ha mer omtanke om sin egen karriär än om de små människor vars liv och framtid borde var det väsentliga. I skolans fall påskyndade tidigare Skolverket flum och sänkta ambitionsnivåer. Samma skolverk skulle sedan utvärdera resultaten.

Inget ansvar för framtida förorsakade kostnader

Sänkta ambitionsnivåer sparar pengar för stunden, men ökade kostnader kommer längre fram. För psykiatrin gäller att narkotikamissbruk och brottslighet ökat. Polis och andra myndigheter får ökade kostnader. Väldigt mycket av polisens resurser går nu åt till psykiskt sjuka och till folk med blanddiagnoser. I skolans värld har man fått målstyrning, dvs i praktiken ingen styrning alls. Rapporter kommer om elever som bara kommit halvvägs i matematik eller bara hunnit en fjärdedel av vad han borde. Ingen bryr sig. Det finns inga årsvisa krav i grundskolan, inga betyg de sju första åren. Mängder av studiemisslyckanden förekommer, men de offentliga lögnerna får inte ifrågasättas. Men kostnaderna kommer längre fram i form av kostsamma stödinsatser på gymnasiet eller fleråriga studier i efterhand på Komvux. Det blir stora kostnader både för samhället och individen. Från denna utslagna grupp från skolan rekryteras missbrukare, kriminella och psykiskt sjuka till abnorma kostnader för samhället.

Bristande analys

Psykologiprofessorn Sten Levander menar att många psykiskt sjuka aldrig blir friska. Det handlar om kroniska tillstånd som kan dämpas med medicinering, men att patienterna får regelbundna återfall t ex var sjätte eller åttonde månad. Trots detta finns det psykiatriker som envisas med att friskförklara patienter. På samma sätt har inom skolans värld en lättsinnig falang tagit över genom att tilltala politikernas önskemål om kortsiktiga besparingar.