En skolans terrorist (1)

Andersson anpassar skolan efter näringslivets krav. Enligt Andersson är näringslivets krav: ”Vi söker flexibla, nyfikna människor, som vet hur man söker kunskap, som kan samarbeta och som har social kompetens.”

Andersson kommenterar på följande sätt: ”Det är i princip allt. Ingenting om vissa specifika kunskaper, ingenting om den eller den kunskapsprofilen.” Andersson faller pladask för näringslivets krav. Han offrar i ett slag det mesta av det skolan står. Här åker barnet ut med badvattnet i en väldig fart. Av det som offras kan nämnas uppfostran till demokratiska medborgare med god kännedom om det svenska statsskicket. Men här behöver inte Andersson skrika högt. Skillnaden mot den officiella skolpolitiken är hårfin.

Hans Bergström har betecknat att undervisningen om vad demokrati är och om grunddragen i det svenska styrelseskicket knappast förekommer. Så urusel är den svenska skolan på den att Bergström tvivlar på om något enda land i världen har en så usel undervisning i medborgarskap som Sverige i dag. Här är alltså Andersson ute i ogjort väder. Någon ytterligare försämring i demokratiskolningen är knappast möjlig.

Andersson pläderar för barnarbete, att skolan ska ses som ett arbete och att barnen ska känna sig behövda. Anderssons lista över vilka kompetenser som samhället behöver är lång. Det handlar om vårdare, husbyggare, snickare, målare, bilreparatörer, svarvare, vägbyggare etcetera. Varje elev kan få ägna sig åt sådant som intresserar honom skriver Andersson. Detta synsätt bör tillämpas även på de yngsta barnen, skriver Andersson: ”Det är först under de senaste femtio till hundra åren i vårt land som barnarbete har kommit att betraktas som något fult.”

Andersson pläderar för att lärarna inte ska förmedla kulturarvet. Det förändrar sig över tiden skriver han: ”Om det är så, vem skall då bestämma vad som hör till vårt kulturarv? Om vi inte har tid att läsa allt – och historia är ju bara ett av de ämnen som kan rymma inslag av kulturarv – vem skall då avgöra vad vi skall läsa? Är det kultureliten som gör sig bred i massmedia, är det politikerna, är det läroplanskonstuktörerna eller är det den enskilde läraren?” Så enkelt avvisar alltså Andersson skolans förmedling av historien och kulturarvet.

Anderssons alternativ till skola kallar han bildningscentrum. Den pedagogik han föreslår är den förväntade: ”Vårt bildningscentrum skall fungera så att det bygger på barnens egna intressen.” Det är den förväntade modellen med avteoretisering och inskränkningar av barnens utblickar. Det är kort sagt den vanliga fördumningen som skolflummet förespråkar.

Någonting ska i alla fall eleverna kunna när de har gått ut Anderssons bildningscentrum: ”I Vårt bildningscentrum skall alla lära sig de viktiga verktygskunskaperna och ingen skall tillåtas gå ut i livet utan att kunna läsa, skriva, räkna, behärska en del engelska och kunna hantera en dator med tillbehör.” Det här är en våldsam nivåsänkning jämfört med dagens skola. Språkkunskaperna har ska reduceras till endast ett främmande språk.

I en totalt förflummad skola ska alla former av planer och struktur bort: ”Inte heller kursplaner som föreskriver vad som skall uppnås i olika ämnen blir nödvändiga. Tvärtom kommer de att utgöra en hämsko på eleverna och också på lärarna.” Effekterna kommer skulle bli förödande och framför allt de svagaste eleverna skulle drabbas hårt.

En skolans terrorist (2)

Bengt-Erik Anderssons tycker uppenbarligen i boken  från 1999 ”Spräng skolan”.  Titeln påminner mig osökt om tiden efter 1968. Då florerade allsköns bokstavskombinationer på vänsterkanten. Ju närmare ideologiskt man stod, desto hårdare motsättningar. Nu har vi i stället fått motsättningar inom flummet. Vi har fått ett Flum(r), där r står för revolutionär. Här ska sprängas. Nu ska det gamla ner i gruset.

Titeln på Anderssons bok ger också ett speciellt intryck efter händelserna i New York  11 september 2001. Terrorismens medel är kan vara många för att slå sönder vår kultur. Det kan röra sig om bomber, kemiska eller biologiska vapen, passagerarflygplan men även flumpedagogik. Andersson stiger fram som en svensk Bin Laden i spetsen för ett riktigt flumjihad.

Bengt-Erik Andersson var professor i utvecklingspsykologi vid Lärarhögskolan i Stockholm, en statsanställd terrorist följaktligen. Han är numera pensionär. Lärarhögskolorna i Stockholm är i ett allmänt förfall på grund av låg studietakt, dåliga resultat, bristfällande examination etc. I en artikel våren 2001 levererade DN hård kritik mot lärarhögskolan i Stockholm. Utbildningen kallades för flummig och kravlös. Studietakten var oerhört låg. Tiopoängskurser klarades av med en veckas arbete. Eleverna kunde examinera sig själva. Många studerande glider igenom utan att göra något. Lärarstudenterna känner sig övergivna och saknar stöd. Respons uteblir ibland helt även på inlämnade uppgifter. Hela utbildningen är en direkt förolämpning mot alla lärarstudenter och är ägnat att ytterligare sänka skolans anseende i allmänhetens ögon.

Felen och bristerna på lärarhögskolan i Stockholm kommer från den pedagogiska institutionen. Det är där flummet satt sig fast och de har dessutom gehör från en viss sorts politiker. Det är där Andersson var verksam "Peddan" påverkar också en mängd övriga kurser på lärarhögskolan och lägger sin döda hand även över dessa. Inte ens den enklaste administration fungerar problemfritt. Det får ses som ett omen för hur det svenska samhället kommer att bli när flumpedagogiken tillämpas fullt ut.

”Nybyggda lokaler utan klassrum, men med 14 kök så att alla kan fika när de vill. Var och en av de 350 eleverna mellan 6 och 16 år har en egen bärbar dator. Och eleverna arbetar självständigt med vad de vill.”

”Men hur har det gått för eleverna på spjutspetsskolan? Rektorerna talar om stora framsteg. Den som läser betygsstatistiken får en annan uppfattning. Av eleverna som gick ut nian våren 1999 hade 20 procent underkänt i något av basämnena svenska, engelska och matte. Våren 2000 var det ännu värre. 28 procent underkända.”

”Pedagogiklektor Lars Naeslund vid Linköpings universitet har gjort en utvärdering av Färila skola. Han har följt lektioner i årskurs nio, intervjuat elever och lärare. Han är inte imponerad. Naeslund konstaterar att många av eleverna har dålig läsförståelse, för dem är arbetssättet med att forska på egen hand en katastrof. De kan inte slå i uppslagsverk, och även om de kunde förstår de inte texterna. Någon lärare har skvallrat om att över hälften av eleverna i nian inte klarade läsförståelsedelen på det nationella provet. Men när Naeslund och hans utvärderarkollega vill kolla resultaten så är de borta.”

”Det elevaktiva arbetssättet, när ungarna säger att de forskar, funkar inte för en stor grupp elever. De kan inte ta fram kunskap på egen hand. De behöver hjälp. De behöver lärarnas berättelser, de behöver ramar, de behöver läroböcker som är skrivna för läsare i deras egen ålder. De behöver lärare och böcker som ger dem allmänbildande grunder och sammanhang i olika ämnen.”

http://www.metro.se/site/metro/discuss/?entry_type=kolumn&archive_author_id=11&entry_id=14444

Vi kan följa skolorna resultat i Skolverkets salsastatistik.

http://salsa.artisan.se/

Resultaten från Färila skola är dåliga och variationen är stor mellan åren. Våren 2002 klarade endast 55 % av eleverna i nian målen. Det är en differens mot förväntat värde på minus 17 %. Meritvärdet för Färila skola varierar in om intervallet 164 till 195 mellan våren 1998 och våren 2002. Riksgenomsnittet varierar mellan 201 och 205. Våren 2002 finner vi meritvärdet 172 och avvikelsen mot förväntat värde är minus 18.

Den andra paradskolan som Bengt-Erik Andersson nämner är Dvärsätts skola i Krokoms kommun strax utanför Östersund. Även här ser vi på Skolverkets salsastatistik. Resultaten från Dvärsätts skola är rena katastrofen. Våren 2000 klarade 87 % av eleverna i nionde klass målen, våren 2001 hade siffran sjunkit till 77 % för att våren 2002 rasa till 71 %. Ser man resultaten i relation till förväntat värde får vi serien plus 8 %, 0 % och minus 11%. Ser vi i stället till elevernas genomsnittliga meritvärde får vi 231 för att våren 2000, 187 för våren 2001 och 180 för att våren 2002. Ser man meritvärdet i relation till förväntat värde får vi serien plus 30, minus 17 och minus 35. Katastrofen är ett faktum!

SLUT