web hosting short URLs photo sharing

I grenen matematik är Korea och Japan bäst, tätt följt av Finland. De bästa eleverna i Nya Zeeland är lika duktiga som eleverna i Japan och Korea, men spridningen mellan de bästa och sämsta eleverna är mycket stor i Nya Zeeland. Därefter följer Australien och Kanada. De bästa eleverna i Australien är bättre än Finlands, men de sämsta är samtidigt sämre än Finlands motsvarighet. Spridningen är alltså stor i Australien om än inte lika stor som i Nya Zeeland.

Annars är det är riktigt roande att läsa alla ursäkter varför det går så dåligt för Sverige inom matematiken. Inom idrotten skulle det kallats "dåligt sportmanship". Hur som helst vimlar det av undanflykter i Skolverkets rapport: "Svenska elever är inte vana vid att under så lång tid som i PISA vara koncentrerade med att lösa uppgifter." Det var förvisso ett kraftigt understatement, som gör ett synnerligen komiskt uttryck. Och sedan är naturligtvis vissa uppgifter i PISA för svåra för svenska elever: "Vid en genomgång av PISA:s uppgiftsmaterial fann vi tio uppgifter som vi bedömde är ovanliga för svensk del. Det finns dock inte många uppgifter som är rutinuppgifter för svenska elever, och några av geometriuppgifterna bedömdes vara svårare än vad eleverna är vana vid." Inte ens provens utformning är de svenska eleverna vana vid. PISA har många flervalsfrågor och det är inte vanligt i svenska prov.
Det tycks som om den svenska skolnomenklaturan har skjutit sig själv i foten. Dess rädsla för prov, betyg och kunskapsuppföljning straffar sig. När det blir dags för prov är de svenska eleverna helt enkelt inte förberedda.

Några av uppgifterna borde uppfattas som synnerligen enkla för avgångselever i högstadiet. Endast 16 procent av eleverna lyckades lösa ekvationen: 8n = n i kvadrat, fastän ekvationen gavs i stort sett helt explicit. Detta om något visar hur kvalitén på matematiken i Sverige sänkts dramatiskt. De svenska eleverna är bättre ån övriga OECD-länders elever vad gäller statistik och rumsuppfattning, vilket i det här får uppfattas som pratdelarna av matematiken. De svenska eleverna är däremot sämre vad avser algebra, funktioner och geometri. Det är samma brister hos svenska elever som i TIMSS 1994/1995. På mer än femår har ingenting hänt. Det måste bli betyget IG till den svenska skolnomenklaturan. Det betyder att de svenska eleverna är synnerligen dåligt förbereda i de delar av matematiken som är betydelsefulla vid högskolestudier. Det lovar inte gott för Sverige som kunskapssamhälle. Anmärkningsvärt är också att de delar av matematiken som är viktiga för den växande IT-industrin inte behärskas av de svenska eleverna.

Intresset för matematik är inte stort i Sverige. För flickornas del finns lägst intresse för matematiken i Norge, Österrike och Sverige. När vi ser på elevernas självbild tillhör de svenska flickorna den bottengrupp av länder med den lägsta självuppfattningen i matematik. Resultatet blev alltså det förväntade. Ju mer man feminiserar matematiken och gör det till ett pratämne desto sämre resultat och sämre självkänsla hos flickorna.

Fler artiklar av Johnny F

På insidan i Dagens Nyheter 2002-10-09 intervjuas hjärnforskaren Martin Ingvar under rubriken "Skolan är inte anpassad efter hjärnan". Dagens skola tar inte vara på varje barns bilogiska möjligheter och att barnen behöver belöningar, menar Martin Ingvar.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1059&a=63995&previousRenderType=6

"De som har inlärningssvårigheter skadas mest av en skola som saknar ett dokumenterande arbetssätt. Om man inte mäter inlärningssvårigheter förrän i 8:an finns det ju inga inlärningssvårigheter förrän i 8:an - och då har tåget redan gått."

"Martin Ingvar menar att om samhällets mål är att så många som möjligt ska vara utrustade med en komplett social och kunskapsmässig verktygslåda, då måste man också aktivt kompensera för olika förutsättningar." Och vidare: "Att inte mäta och belöna är en välvillighetens tyranni som cementerar elevernas klassbakgrund."

"Allra viktigast är det sociala kontraktet mellan lärare och elev. Signalen från läraren att 'det betyder något för mig att du lyckas med det här' är en mycket stark kraft i processen."

"Hjärnans stabilitet, eller tröghet, gör att den har ett viss motstånd mot inlärning och så måste det vara för att systemet inte ska krascha. Det är alltså en ansträngning att lära sig och därför måste det löna sig att lära sig - annars lär vi oss inte."

Martin Ingvar menar att det lilla barnet inte har ett eget inre belöningssystem. Det är då beroende av lärarnas belöningar som "vad duktig du är" eller "du kunde nästan, försök igen". Så småningom utvecklar eleverna sitt inre belöningssystem och beroendet av yttre belöning blir mindre: "Förutsättningen för självständigt och kritiskt tänkande är etablerad."

Artikeln utvecklar sig till ett dråpslag mot skolnomenklaturans skyddsling nämligen reformpedagogiken. Dess störst portalfigurer nämligen John Dewey och Lev Vygotskij är emot både belöning och bestraffning enligt Gunilla Lindqvist i boken "Vygotskij och skolan" Studentlitteratur (1999). Reformpedagogikens naiva teorier tål inte en konfrontation med verkligheten.

Tillbaka