Hantera ADHD-barn

Björn Kadesjö, överläkare vid Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg skriver i tidningen specialpedagogik 2002-09-12 om vilken pedagogik som bör tillämpas på barn med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Artikeln utvecklas till en förödande kritik av den svenska skolans ovanifrån påbjudna flumpedagogik.

http://www.specialpedagogik.net/

Kadesjö skriver om ADHD-barnen: "Det kan vara nödvändig, med en liten grupp för vissa barn. Men för de flesta gäller det att anpassa pedagogiken och bemötandet i en vanlig klass." OK, låt oss då se vilka korrigeringar av pedagogiken som krävs enligt Kadesjö.

"Barn med ADHD kräver spännande presentationer och omväxling." Och "Det är viktigt att tydliggöra reglerna i klassrummet och vad som förväntas av eleven. Det behövs mer intensitet och systematik i undervisningen." Och "Ofta hjälper det om eleven placeras nära läraren. Då kan man ha en nära och tät kontakt under lektionerna och ge direkt återkoppling på elevens beteende. Instruktioner måste vara få, korta, enkla och tydliga." Och "Tydliggör de olika arbetsmomenten, gärna genom att skriva upp dem på tavlan. Gör klart vad man ska göra om man inte förstår uppgiften (räck upp handen och fråga) och när man är färdig. - Ge extra tid och tillåt pauser med fysisk aktivitet." Och "Ofta frågar vi Vill du samla in papperen? utan att det är fråga om ett val. - Med en elev med ADHD är det en uppenbar risk att svaret blir nej. Formulera i stället om frågan till Var snäll och samla in papperen, Brian." Och "Fastställ väldefinierade, realistiska mål. Förvänta er högst 20 procent bättre beteende än normalt. Tydliggör konsekvenser om målen uppfylls respektive inte uppfylls." Och "Flera amerikanska forskare pläderade för systematiserade belöningssystem, både i skolan och hemma. Linda Pfiffner menade att det är viktigt att hela tiden omedelbart ge återkoppling på både positivt och negativt beteende. - Fokusera på önskat beteende i positiva termer. Beröm ofta och direkt i situationen." Och "Det behövs konkreta belöningar som ges omedelbart i situationen. Beröm varje sak barnet gjort bra. Fastställ hur mycket som krävs för belöning och vilken belöning barnet ska få. Låt gärna barnet vara med och göra en 'belöningsmeny' att välja bland."

Det är sannerligen inte den påbjudna flumpedagogikens som framträder i Kadesjös ideala skolvärld. Det är en skola där läraren undervisar, skriver på tavlan, elev som behöver extra uppmärksamhet placeras nära läraren, skolan arbetar med fasta normer och tydliga konsekvensbeskrivningar, inget tjafsande om elevdemokrati utan tydliga vuxensignaler. Eleverna begär ordet genom att räcka upp handen och lärarna använder systematiskt olika system för belöningar. Eleverna erbjuds variation systematik och rimliga arbetspass. Kadesjös bild av en idealisk skola är en bild oerhört långt från dagens bild där läraren hispigt springer omkring i klassrummet och eleverna bara deltar i projekt och grupparbeten.

Kravet på variation och rimliga arbetspass går stick i stäv mot dagens trend på långa och grupparbeten och projekt. På Göteborgs-Posten Debatt publicerades 2002-09-06 debattartikeln "Barnexperiment på skoltid" av trebarnsmamman Carina Blid. Hon menar att Montessoripedagogiken idag genomsyrar hela skolan och att det i läroplanen finns mycket av idéerna från denna pedagogik: "Enligt Montessoripedagogiken förespråkas den oavbrutna arbetscykeln och att tre timmar är lagom. Vidare sägs att barnen efter ett tag kommer in i den falska tröttheten och att detta kan tolkas som att de är trötta och behöver en rast men så är det inte. Barn som blir avbrutna kan inte bygga upp sin egen arbetscykel. Barnen, 6-9 år i en klass, får inte längre en uterast någon gång mellan klockan 8-11, enbart en paus inomhus på högst 20 minuter."

Intressant är också Kadesjös krav på belöningar. Den gamla skolan arbetade systematiskt med belöningar, men skolnomenklaturan har skambelagt såväl undervisning som belöningar. Intressant är att en av reformpedagogikens ikoner Lev Vygotskij (1896-1934), som var verksam i Sovjetunionen på 1920-talet uttalar sig negativt om belöningar. Han gör det i en text i Gunilla Lindqvists bok "Vygotskij och skolan" Studentlitteratur (1999). Vygotskij menar att belöning inte bör användas i skolan därför att det tar bort elevens fokus på helheten. Vygotskij skriver på sidan 57 i boken: "Det är en ytterst komplicerad psykologisk uppgift att kunna finna det rätta intresset och hela tiden se till att intresset inte viker av på ett sidospår eller förbyts till något annat. Häri ligger för övrigt orsaken till att belöning eller straff är ett psykologiskt fullständigt otillåtet medel i skolan."

Dewey och Vygotskij är båda emot både belöning och bestraffning enligt Gunilla Lindqvist. Elever som presterar svagt skall naturligtvis inte bestraffas, men disciplinära åtgärder måste kunna sättas in mot elever som stör arbetsron. Båda motsätter sig också betyg. Det är obegripligt att de motsätter sig belöningar. Motståndet mot belöningar betyder att de motsätter sig de flesta former uppmuntran till elever som presterar i skolan. Överhuvudtaget blir det för få tillfällen till respons för eleverna. De kastas in i långa projekt där det Tar lång tid mellan varje respons som eleverna får. Jämför med en vanlig klassrumssituation där eleverna får respons ofta flera per lektion. Kanske har vi här en huvudförklaring till varför nybörjarbarnen börjar skolan med tindrande ögon, och att de redan efter något år fått den där gråa uttråkade blicken. Märkligt är också att Vygotskij även det på sidan 57 är skeptisk till anekdoter i historieundervisningen. Han är rädd för att elevens intresse skall riktas mot anekdoten. Det måste dock anses viktigt att man skall kunna via anekdoter ge liv till historien.

Kadesjö vill ha ett helt batteri av belöningar i skolan och han vill ha ordning och reda och tydliga konsekvensbeskrivningar. Den politiken går stick i stäv mot reformpedagogiken och den i Sverige rekommenderade pedagogiken. Den pedagogiken är definitivt inte bra för de svaga barnen! Frågan är om den är bra för någon?

Fler artiklar av Johnny F