Radions P1 granskar skolan i ett närmare tre timmar långt program, som sändes söndag 2005-04-10 mellan 15.03 och 17.45.

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?ProgramID=1133

Varje timme hade sitt eget tema och första timmen handlade om skolledarnas roll. Man intervjuade Ursula Estmer, som ryckt upp en skola i Södertälje från botten. Hon talade om att alla i och runt skolan måste jobba efter gemensamma spelregler med respekt för varandra och för egendom. Föräldrar måste ansvara för att eleven kommer i säng i tid och äter frukost. Eleven måste se till att komma i tid. Alla måste dra åt samma håll. När alla tar sitt ansvar har man i alla fall lagt en grund för att skolan skulle kunna fungera.

Lennart Grosin från Stockholms universitet menade att rektorer som Ursula Estmer är undantagsfall. Systemet prioriterar inte kunskapsmål. Snarast är det ekonomiska mål och allsköns meningslös byråkrati som styr verksamheten. Grosin, som är expert på ämnet framgångsrika skolor, menade att det är fundamentalt att prioritera kunskapsmålen. Även om skolan också har sociala mål, så är ändå kunskapsmålen övergripande.

Skolminister Ibrahim Baylan var närvarande och han anknöt till allt flum som fördes fram. En flummig rektor tyckte att skolan ska anpassa sig till elevens zappande på fritid. Snappa och korta inhopp föredrog han utan varje form av djup. Baylan anslöt sig till den uppfattningen med stor entusiasm. Det är gammal stollig flumuppfattning som framförts i decennier. Grosin däremot ansåg att skolan bör skapa en egen kultur, en motkultur till ungdomskulturen.

Trots Baylans entusiasm för flumståndpunkter så var intrycket att flummet var ordentligt tillbakaträngt. Ingen stod upp och hävdade att de sociala målen var övergripande kunskapsmålen, som extrema flummare hävdat i decennier.

Den andra timmen handlade om mobbing. Den har ökat sedan 1993. Det är naturligt. Ju mera flum man för in, desto mera mobbing blir det. Nej se till att prioritera kunskapsmålen, sätt fart på eleverna och ge lärarna ökade befogenheter. Då och först då kommer mobbingen att minska.

Den tredje timmen var den intressantaste. Den handlade om kunskapsuppföljning, kursplaner och sådan. Först behandlade man utvecklingssamtalen, som kom 1994 efter kvartssamtalen. En forskare berättade att man i utvecklingssamtalen upp till femte klass i varje fall endast talade om elevens sociala förmåga. Kunskapsmålen var som bortblåsta.

Grosin var chockad över att utvecklingssamtalen fungerade så illa. Men han var ändå inte förvånad. De luddiga målen i nionde klass ska ju av skolan brytas ner till övriga klasser och det klarar inte skolorna av. Följaktligen finns inga kunskapsmål i skolorna och när inga kunskapsmål finns kan man förstås inte heller berätta hur eleven ligger till i förhållande till målen. Den svenska skolan är sannerligen ett studium av hur det går då den absoluta dumheten tillåts ta över efter klokheten. Grosin menade att det är osmart och oekonomiskt att man i ett par tusen skolor ska sitta och göra samma jobb som man inte klarar av och definitivt får man inte en bibehållen likvärdighet i systemet. Grosin menade att centrala instanser måste gripa in och ta ett ansvar.

Mest skrämmande i programmet var när en invandrarkvinna berättade att hennes barn bytt skolan. På utvecklingssamtalen i den första skolan fick hon veta att hennes barn var ett av de bästa i klassen i svenska och att det inte fanns några problem. När man bytt skola fick hon veta att hennes barn var bland de sämsta och att stödinsatser satts in. Så går det förstås när det inte finns någon koordinering av olika skolors mål och ambitioner. Efter en liten stund i programmet kom det fram att eleverna i den första skolan läst någon slags enkel kurs i svenska för invandrare och inte följt en normal kursplan.

Hela detta exempel visar bara det jag tidigare sagt att man bygger upp en apartheidskola i Sverige. Flummet banar vägen mot förfallet med sitt strukturlösa tjafs. Andra krafter följer upp och ser till att förtrycket får systematiska former. Det går knappast att tro att detta skulle vara några slumpvisa exempel. Det måste handla om en medveten styrning mot apartheid. Att överklasskärringarna på Skolverket skulle bry sig om invandrarelevers kunskaper i svenska, det är uppenbarligen inte att tänka på.