Om ett läraryrke
 i förfall

Inger Enkvist behandlar i sin bok "Feltänkt" noggrant de skolfientliga strömningar, som hon kallar anti-pedagogik. Det är strömningar som tyvärr fått stort inflytande och allvarligt skadat den västerländska skolan. 

Hon tar upp en mängd exempel på att barnet inte kan bli civiliserat på egen hand. Den idétradition som hävdar att barnet själv kan socialiseras vederläggs effektivt. Speciellt tragiskt är att se att den gamla traditionen på barn, som en liten vuxen nu återkommit och förvägrar barnen endera dess barndom eller dess steg in i vuxenvärlden. 

Inger Enkvist nämner filosofen Arendt som menar att autonomi inte fungerar. Om barnen skall styra sig själva, "bryter man banden mellan generationerna som i alla samhällen varit basen för sammanhållning och överförande av kultur". 
Den andra katastrofen är enligt Arendt "är att psykologi och pedagogik anses viktigare än ämneskunskaper". Och vidare tendensen "att lärarna inte behöver kunna sitt ämne", vilket "naturligtvis inte ger dem någon prestige i elevernas ögon". 

Den nya pedagogiken gör barnet en stor björntjänst genom att göra barnet till vuxet, framhäver Arendt. 
"Det barn behöver mest är inte elevrepresentanter eller rätt att rösta i skolval, utan ordning och skydd och regler som upprätthålls av vuxna. När man kräver att barnen och ungdomarna skall hålla ordning i skolan överlämnar man ett ansvar som de omöjligt kan lyckas med". 

Inger Enkvist nämner den franske sociologen Durkheim, som betonade vikten av små regler och små uppgifter som ett led i barnets socialisering till vuxen, vilket innebär "att barnet lär sig vanan att styra sig själv och vanan att kunna rätta sig efter regler. 

Om man upprepade gånger låter bli att upprätthålla till synes små regler, sjunker hela skolsystemet i elevernas, allmänhetens och även i lärarnas ögon och på så sätt skadas hela det offentliga livet". 

Denna felaktiga syn på barnet får i sin tur tragiska och förödande effekter på skolans effektivitet och på läraryrkets status. 

Fullskalesatsningar utan utvärderingar

Mycket i Inger Enkvists bok "Feltänkt" handlar om förstörelsen av ett fint kvalificerat läraryrke, till följd av allsköns dumheter. Det handlar som vanligt om hugskott och fullskalesatsningar utan utvärderingar: "Långsiktiga målbeskrivningar lyser med sin frånvaro hos IT-fantasterna och framför allt utvärdering av en elevs hela skolgång". 

"När spricker IT-bubblan i skolan?"

Inger Enkvist kommenterar de enorma IT-satsningarna i skolan som följer: "Tillspetsat skulle jag vilja påstå att IT i de flesta fall helt enkelt är ovidkommande för god inlärning i grund- och gymnasieskolan. Drar IT resurser från andra viktiga läromål, vilket ju är det vanliga, kan IT skada verksamheten". Vad som händer "är att nu smälts en rad tendenser ihop i IT-undervisningen: motståndet mot böcker, en önskan att vara modern, att vara yrkesförberedande samt att minimera lärarens betydelse". 

I praktiken skapar partier av skilda kulörer kommersialismens totala seger. "Lasch (1995) talar om marknadens och kommersialismens knockout-seger över skolan".

Eleverna skall själva söka sin kunskap.

Huvudtrenden nummer ett i skolan kallas elevautonomi. Eleverna skall själva söka sin kunskap. Detta är dock fullständigt barockt och Inger Enkvist sågar effektivt dessa teorier genom några jämförelser: 

"Om någon försöker lära sig spela piano på egen hand väntar vi oss inga större resultat. Inte ens de mest framstående idrottsmän brukar vara utan tränare. Om vi jämför med just idrottsområdet så finns det i olika gym visserligen maskiner man kan arbeta med själv, men man har också kurser i aerobics, spinning osv där det ofta är ledarens entusiasm musiken och gruppen som får deltagarna att uträtta storverk. Varför skulle inte skolan, där elever vistas utan att ha någon speciell kärlek till varje delämne, använda gruppdynamiken och ledarens kompetens och entusiasm?" 

Inger Enkvist beskriver hur eleverna 
skall ta ansvar för sin egen utbildning.