"Her Majesty´s Chief Inspector of Schools."


Alldeles för många barn hade för dåliga kunskaper i läsning och matematik. 

För att åtgärda detta så måste det ställas högre krav och traditionella undervisningsmetoder skulle uppmuntras. 
En ökad nationell kontroll skulle också ske för att säkra god kvalité i skolan.

Chris Woodhead

 

I "The Daily Telegraph" (TDT) av den 1 och 2 mars -01 återfinns två artiklar skrivna av en viss Chris Woodhead. Han var till för tre månaders sedan "Her Majesty´s Chief Inspector of Schools." 

Han tillsattes under Major-regeringen och fick fortsatt förtroende när Labours Tony Blair blev premiärminister.

I de två artiklarna försöker han förklara varför han avgick från sin post. Han menar att de löften om en förbättrad skola som Blair givit inte har blivit verklighet. I stället har brittisk skolpolitik fått en inriktning mot vad som närmast skulle kunna beskrivas som trendigt flum.

Woodhead menar att han från sin plattform som Chief Inspector ville värna om barnen från hem utan studievana.

Han säger i artikeln:

"I wanted to speak out on their behalf. I wanted to drag the long-standing problems of low expectation, complacency and an unthinking commitment to fashionable, "child-centred", educational orthodoxies out into the open so that solutions could be found." (TDT 1/3 -01)

Woodhead upplevde sig från början ha Labour-regeringens öra. Alldeles för många barn hade för dåliga kunskaper i läsning och matematik. För att åtgärda detta så måste det ställas högre krav och traditionella undervisningsmetoder skulle uppmuntras. En ökad nationell kontroll skulle också ske för att säkra god kvalité i skolan.

Vad händer? Jo, Labour-regeringen presenterar ett nationellt styrdokument, en läroplan, som enligt Woodhead innehåller en mängd publikfriande klyschor. Dessutom skall ett nytt ämne införas, som mycket liknar det i Sverige föreslagna gymnasieämnet etik och moral, "citizenship" (medborgarskap). Avsikten är att hjälpa eleverna att:

  • develop a full understanding of their roles and responsibilities as citizens in a modern democracy" and "deal with difficult moral and social questions that arise in their lives and in society". (TDT 2/3 -01)

  • Personlighetsutveckling är viktigare än kunskap och lärarens huvuduppgift verkar vara att rädda världen. I denna drömvärld - av Woodhead benämnd "the Alice in Wonderland world" (TDT 2/3 -01)- så är det ingen mening att att lära någon något, eftersom den vetenskapliga utvecklingen går så fort att kunskap blir färskvara. Dessutom är det fullständigt meningslöst att kämpa sig till kunskap för allt finns ju på internet. Eleverna i de brittiska skolorna skall utveckla en slags ny och värdefull förmåga - "the key skill of ´learnacy" - dvs förmågan att ansvara för sin egen inlärning. Därför måste klassrummen och examina tas bort, ja allt måste förändras från grunden. Själv kommenterar Woodhead det hela på följande sätt:

  • people who believe that schools, classrooms and exams should be abolished. You might call them cranks. (TDT 2/3 -01)

  • I stället har det lanserats en ny yrkesterm, nämligen "learning professionals". Fördelen med att döpa om lärare till detta ansågs vara att professionen med den titeln skulle känna sig mer betydelsefull. Woodheads slutsats var, när denna nya term presenterades för honom, att det nog var dags för honom att lämna sitt uppdrag som Chief Inspector.

    Woodhead menar att utbildning är viktig, men inte enbart i den meningen att den bidrar till ekonomisk och social välfärd. Den har också ett värde i sig. Den är ett samtal över generationsgränserna i vilket de unga får kunskap om sitt kulturella arv. Det handlar alltså om en skola för bildning!

    Det scenario som Woodhead beskriver i sina två artiklar har Sverige under en lång följd av år varit drabbat av. 

    Det är ingenting annat än ett uttryck för de antipedagogiska riktningar som anser att barnen skall behandlas som om de vore vuxna och själva kan avgöra vad de kan, vill och bör lära sig. För dessa flummets apostlar är det bättre att skolan blir till ett terapeutiskt rum där man skall vara någon i stället för att bli något. De som kommer från studievana hem klarar sig alltid, men för de som inte har ett gott stöd hemifrån blir resultatet en personlig katastrof och över tiden en nationell katastrof för varje land som vill bygga sin framtid på ett väl fungerande utbildningsväsende.

    Lars Häggström

    Ämneslärare och skolpolitiker (m)

    Arvidsjaur

    0960.13595@telia.com