LÄXPLÅGAN

Peter Frost f.d. rektor i Strömsund skrev debattartiklar om läxor och prov. Hans debattartiklar förekom i både Lärarnas tidning och på Skolporten. Hans insändare om läxor återges nedan:

"Med risk för att häda vill jag ta upp en diskussion kring en i mitt tycke sällsynt föråldrad och förlegad företeelse i skolans värld, nämligen fenomenet läxor. Med erfarenhet både från skolan och som förälder dristar jag mig till att påstå att läxor är orättvisa, otidsenliga, ansvarslösa och sorterande.

Läxor har en utslagningseffekt som många gånger vida överträffar de förhatliga betygen. Många av argumenten mot betyg delar jag, men vad många uppenbarligen inte tänker på är att samma argument – och många fler – kan användas mot den pedagogiska företeelsen läxor.


Läxor är orättvisa genom det ojämlika intrång de gör i barnens fritid och sociala liv i övrigt. Även om lärare numera, åtminstone i de lägre årskurserna, individualiserar läxorna är de orättvisa. Somliga elever använder bara bråkdelen av den tid andra behöver för att klara sina läxor, trots individualiseringen. Denna skillnad i tid och möda märks inte i skolans läxförhör eller prov.

Läxor är orättvisa också därigenom att de ges till barn med mycket olika förutsättningar. Jag menar nu inte i första hand olikheter i barnens förutsättningar, utan mer olikheter i den hjälp och det stöd som barnen kan få i hemmet och som är av mycket skiftande karaktär. Stödet kan också skifta från tid till annan i en och samma familj. Det kan man som lärare måhända tycka vad man vill om, men likafullt är det den verklighet som gör orättvisorna med läxor än tydligare.


Läxor är otidsenliga utifrån att barns villkor förändrats så dramatiskt under de senaste decennierna. Den stora skillnaden ligger i att det förr ofta fanns en vuxen (läs mamman) i hemmet när barnen kom hem från skolan. När det blev allt vanligare att båda föräldrarna förvärvsarbetade fanns ändå så sent som för ett decennium sedan möjligheten att göra och få hjälp med läxorna på fritidshemmet. Tidigare har med andra ord vuxna funnits till hands för barnen i en helt annan utsträckning än i dag och kunnat hjälpa och stötta dem i deras läxläsande.

LÄXPLÅGAN


Läxor är sorterande på grund av att arbetsinsatsen i samband med läxläsandet ofta inte värderas eller premieras i proportion till den tid som nedlagts. I grundskolans senare årskurser blir det ofta provresultatet som utgör respons, medan det för yngre årskullar handlar om att erövra positiv uppmärksamhet genom att göra eller svara rätt. Omfattningen av det slit barnen lagt ner är i grunden ointressant för skolan. Det är till och med så att om barnet, trots mycket slit hemma, ändå misslyckas på läxförhöret/provet blir skolans belöning ännu mer läxa.


Läxor är ansvarslösa, eftersom de överlåter ansvaret för kunskapsinhämtandet till varje enskilt barn, trots att man vet att förutsättningarna i hemmen är så ofantligt olika. När barn misslyckas med sina läxor, eller vad som följer på läxorna, ses det i första hand som en brist hos barnet ("han har slarvat med läxorna") eller barnet och hemmet ("han slarvar med läxorna och får ingen hjälp därhemma"). Skolan/läraren är utan skuld!

Utslagningseffekten är alltså solklar. Barn som, oberoende av skäl, inte får hjälp hemma, som har en trasslig social situation, som behöver vara mycket aktiva på sin fritid eller som helt enkelt inte orkar med sina läxor, förs undantagslöst till gruppen "inte riktigt dugliga". Och det märkliga inträffar att alla dessa unga får ännu mer läxor, ännu mer att göra hemma, ännu mer att läsa, ännu mer att träna, ännu mer att tentera av i form av prov och omprov, som i sin tur fordrar ännu mer läsning på egen hand!


Men vad är då läxorna till för? Vilken funktion fyller de?

Mycket förenklat kan man säga att lärare som arbetar med de yngsta barnen menar att läxan är till för att barnen ska vänja sig. Skaffar man sig en "god vana" att arbeta disciplinerat hemma har man en fördel av det senare i livet. Argumentet är alltså av moralisk art.

Ett annat försvar för läxor är att "barnen vill ha läxor" i de lägre årskurserna. Det stämmer, men det beror på den bild föräldrarna förmedlar till sina barn från sin skoltid. För dem är skola lika med läxor.

Lärare som arbetar med 10–12-åringar hävdar att barnen måste vänja sig vid läxor inför slutåren i grundskolan – då betygen ska sättas. Argumentet för att ge läxor bygger alltså på det överhängande hot som heter betyg.

De lärare slutligen som undervisar i grundskolans tre sista årskurser uppger att de måste ge läxor för att "hinna med kursen". Om man inte gör det kan man nämligen få kritik från gymnasiet för det "material" man lämnar ifrån sig.


Min allvarliga och bestämda uppfattning är därför att läxor av den typ som fortfarande används på många skolor tillhör en förgången tid. De har utvecklats till att bli en planerad och utstuderad misshandel av barn. Alldeles för många barn far illa av systemet med läxor. Jag påstår också att läxor orsakar åtskilliga konflikter i hemmen. De flesta föräldrar, om än inte alla, med barn i åldern 7–15 år vet exakt vad jag menar."