|
När man läser ledande
representanter för lärarfacken talas om höjda löner och ökad
status. Men då måste man också i en mängd frågor arbeta i den
riktningen.
Som det är nu drivs utvecklingen, påhejad av lärarfacken, mot
försämrad status och ännu lägre löner. Den ena handen
tycks inte veta vad den andra gör. Följande problem finns:
1) Dagens överdrivna trend med en långtgående
individualisering leder till
att lärarna måste hålla så många bollar i luften att stress
uppstår och
kontrollen förloras. Lägg därtill att oordning och oacceptabel
ljudnivå
oftast råder. Mycket tid går förlorat på grund av strul. Till
problemen hör
också oro i klassen, sena ankomster, skolk etc. Att detta inte stävjas
i tid
sänker respekten för skolan. Värst av allt är dock elevernas
tillkortakommanden, där läraren ofta får på sig skuld för de dåliga
studieresultaten. Skulden ligger dock i huvudsak på politikerna som
styr
utbildningen med detaljerade skolplaner och inte tillskjuter pengar
när de
fattar beslut.
2) Stressen under lektionstimmarna är stor för både lärare
och elever. Det är inte ovanligt att stöddiga elever
trakasserar både lärare och elever. Det kan röra sig om från så enkla saker som att inte lyssna, skicka
SMS-meddelanden eller gå ut mitt under lektionerna till våld och
mobbing.
Ordningen i skola och klassrum upprätthålls inte och några
få elevers
handlande underminerar och försvårar utbildningen. Detta är i
praktiken
förödande för skolarbetet. Bristen på regler och arbetsro blir
speciellt
förödande för eleverna med motorisk oro, som blir förvirrade av
bristen på
regler. Enskilda föräldrarna har för stor makt över skolan och lärares
beslut. När dessa svaga föräldrar fattar partiska beslut och inte
vågar,
orkar eller vill hjälpa sina barn finns inget för lärarna att gör
t ex en
elev som skolkar kan inte bli hämtad till skolan.
3) Lärarnas arbetsbörda har ökats alltmer. Mängder av
ovidkommande
arbetsuppgifter har tillkommit. Lärarna skall även göra mer
okvalificerat
arbete. Det är samma tendens som i sjukvården och polisen.
Poliser får
sitta och skriva på kontoret i stället för att jaga bovar. Det är
minsann
inte bara på skolområdet det finns inkompetenta politiker.
Tendensen att
hålla kvar lärare hela dagen i skolan lokaler där läraren saknar
eget
arbetsrum är förödande. Detta går stick i stäv mot tendensen på
den övriga
arbetsmarknaden, där personer som kan arbeta uppkopplat ofta
erbjuds ofta
att arbeta hemifrån några timmar eller dagar per vecka.
4) Miljön i skolan signalerar låg status. Lokalerna är påvra.
Böckerna är gamla, för få, eller så usla att de infantiliserar eleverna.
Klassrummen är
ofta möblerade för att sänka lärarens status. Ofta saknar läraren
t o m en
rejäl kateder och läraren kan sakna en egen zon. Eleverna bänkar
kan stå
alldeles intill tavlan. Man kan t o m få associationen att vissa möbleringar
är tillkomna för att utsätta lärarna för maximal kränkning.
5) Avsaknaden av betyg och bristen på kontroll innan elev får
gå vidare till nästa stadium sänker skolans och läraryrkets status. Skolan
framstår som ett
förlängt dagis där eleverna bara behöver närvara. Att enbart förlita
sig på
Utvecklingssamtal fram till åttonde klass skapar problem. Under
utvecklingssamtalen lyfts positiva saker fram. Följden blir mängder
av
missuppfattningar och att föräldrar och svagpresterande elever
inte förstår
lägets allvar. Högste chefen för Skolverket tror att
utvecklingssamtal kan
ersätta betyg på högstadiet. Detta visar att Mats Ekholm arbetar
i en ny
byråkratisk SkolÖverstyrelse som tappat kontakten med
verkligheten.
6) Den låga studietakten dödar elevernas studielusta.
Skolans främsta
uppgift är att förmedla kunskaper och färdigheter, men misslyckas
med detta.
Många elever har efter fullbordad skolgång inte fått lära sig
vad de behöver
för att kunna försörja sig och leva ett värdigt liv. Detta blir
förödande
för läraryrkets och skolans anseende. Eleverna upptäcker först
som vuxna att
kravlösheten och flummet förstört deras framtid. Det blir ett smärtsamt
uppvaknande.
7) De otillräckliga stödresurserna försvårar skolarbetet.
I den svenska
skolan finns en typ av officiell lögn att skolan hjälper de svaga.
Oftast
får de ingen hjälp alls. I många skolor får endast barn med en
DAMP-diagnos
speciell hjälp. Speciallärarutbildningen har under många år
varit avskaffad.
Var det 1986 avvecklingen beslutades? Maken till idiotiskt
skolbeslut får
man leta efter. Kontinuiteten har gått förlorad och lärarhögskolorna
kommer
att få betydande svårigheter vid ett återupptagande av
speciallärarutbildningen.
8) Tystnaden på arbetsplatserna breder ut sig. Lärarna vågar
inte kritisera skolan. Även lärarfacken spelar med i förtrycket och censuren.
9) Lärarskolorna är rena skämtat. Tiopoängskurser klaras
av med en veckas arbete. Att lärarhögskolorna inte har en seriös utbildning innebär
i
praktiken en betydande kränkning av lärarkandidaterna. Läraryrkets
anseende
går dessutom i botten. Lärarfacken måste ha känt till detta
under en längre
tid men valt att spela med i flummet och förfallet.
10) Lärarrollen förfaller. Ett kvalificerat läraryrke ersätts
av enkla
handledartjänster. IT-satsningen yttersta syfte på sikt är att
helt avveckla
läraryrket.
11) Den värsta kränkningen lärarna utsätts för är ändå
att lärarfacken valt att ta ställning mot lärarna och för den
sida som fullständigt vill sänka skolans status.
MVH
Johnny
|
