I samma artikeln i Aftonbladet framhäver hon också hur dåligt det är med den gamla katederundervisning: "När jag och Leijonborg gick i skolan fungerade den gamla katederundervisningen till synes hyggligt". 

En kateder var en typ av skrivbord som läraren hade. Oftast var det en högre modell med lådor på sidorna och med fronten täckt. Katedern stod ofta på en upphöjning, oftast bestående av en gjuten betongsockel. Ordet katederundervisning användes ofta som skällsord under 1960-talet, och med det menade man antagligen att läraren satt eller stod vid katedern. Under den tiden var skolflummarna i sitt esse. Så förhatlig var katedern att flummarna stormade in i klassrummen med bergssprängarutrustning och knackade bort upphöjningen. 

Katedern försvann för 35 år sedan, men ordet katederundervisning lever vidare. 

Man kan med katederundervisning avse att läraren berättar eller förklarar för hela klassen. 

Varför är det olämpligt eller förbjudet att göra detta i grundskolan? 
Det är däremot ingen som klagar när en förskollärare läser en saga för hela gruppen på dagis. Det verkar heller inte vara fult att föreläsa på högskolenivå för en hel grupp. 

När ett företag köper en kurs på den privata marknaden möts den anställde oftast av en undervisning som påminner om katederundervisning. Det här kan tyckas väldigt förbryllande. Speciellt komiska är förstås berättelser från lärarhögskolorna, där lärare i föreläsningsform inpräntar det olämplig i katederundervisning. Varför är det olämpligt att förklara eller berätta saker för hela klassen? 

Skolministern fördömer ju katederundervisningen så kraftfullt, som bara denna skolminister kan. Kanske är det olämpligt att läraren står framför klassen vid skrivbordet. Om läraren står vid sidan så att barnen får vrida huvudet 90 grader kanske det är bättre. Om läraren står mitt i klassrummet, så att halva klassen får vrida huvudet 180 grader kanske det är ännu bättre. Det är nog bara skolministern som kan svara. 

Vad är då en lämplig möblering i klassrummet. Jag går till en bok som heter "Ledarskap i klassrummet" Studentlitteratur 1997 för att finna vägledning. Boken är skriven av Christer Stensmo, som är docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Christer Stensmo är verksam inom en specialgren inom pedagogiken som heter "Classroom Management". Det är en seriös bok, som varmt kan rekommenderas. På sidan 72-73 sägs en mängd kloka saker om möbleringen i klassrummen: "Säkra att eleverna med lätthet kan ses av läraren" och "Säkra att elever med lätthet kan se krittavlor, filmdukar och monitorer" och vidare "Kommunikation till hela klassen måste ges från klassrummets front för att uppmärksammas av alla elever". 

De gamla lärarna föreläste ju inte enbart från katedern. Det skedde också en hel del dialog från och till katedern. Det kunde röra sig om läxförhör eller att elever läste texter på svenska eller engelska. Det kunde röra sig om samtalsövningar i ett främmande språk. 

Räknas även dessa undervisningsformer till den förhatliga katederundervisningen. Det är nog bara skolministern som kan svara. Intressant vore ju om svaret var ja. Då skulle ju det mesta av interaktion mellan lärare och elever upphöra. 

Språkundervisningen skulle gå tillbaka till 1950-talsnivå, då det inte fanns särskilt många talövningar. Snacka om bakvänd skolutveckling. Som de flesta läsare har förstått är ordet katederundervisning ett helt oanvändbart begrepp från 1960-talet. Ordet används inte heller i vetenskaplig litteratur. Däremot tycks skolministern vara mycket bekväm med flummaruttrycket. 

Dagens Nyheter 2/2 2001 ägnar en helsida om bristen på hjälp åt dyslektiker. Specialläraren Sigrid Madison belönades på torsdagen med kunglig medalj för sina insatser att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Sigrid Madison menar att dyslexi kan bero på många saker: "Läs- och skrivsvårigheter kan bero på alltifrån brister i skolan till hemmiljön. Ofta kan ökat stöd och engagemang från läraren i klassrummet hjälpa dessa elever. Dyslektiker däremot behöver tillrättalagd professionell pedagogik anpassad till elevens svårigheter". 

Sigrid Madison ser tydliga brister i den svenska skolan: "Skolan idag är inte för alla. Den är bra för barn med goda förutsättningar, med svensk bakgrund och utan funktionshinder. Sverige ligger långt efter t ex England. Vi behöver utbilda legitimerade språkpedagoger och förstärka utbildningen på våra högskolor."

I artikeln konstateras vidare att "inga centrala riktlinjer finns för hur dyslektiker ska upptäckas och ges rätt stöd i skolan". Vem kan bli förvånad? Mängder av fungerande system har förstörts av den styrande flummarmaffian i svensk skola.

Speciallärarutbildningar har lagts ner. Ordning och arbetsro har ersatts av som flummarna säger "kreativt kaos". 

Skolminister Ingegerd Wärnersson har i många år understött denna utveckling, bl a genom att sitta i många år i riksdagens utbildningsutskott. I artikeln uttalar sig skolministern Ingegerd Wärnersson: "Jag anser att elever som har läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) främst behöver en stimulerande och trygg arbetssituation inom förskolegruppens eller klassens ram. Dessutom behöver de stöd av specialpedagog och tillgång till särskilda hjälpmedel. De behöver också ha en god tillgång till litteratur". 

Sedan följer de vanliga tjuvknepen att kasta ut ansvaret på rektorer och lärare. Inte en antydan att de rektorer som anställs av kommunerna har allt sämre utbildning och en bristande erfarenhet. De yngre lärarna har utsatts för en helt undermålig utbildning på lärarhögskolorna. Den ena förvanskningen följer på den andra. Skolministern har länge arbetat för att förstöra arbetsron i skolorna. Nu skall den plötsligt finnas igen. Den flummarfalang som skolminister tillhör har lagt ner speciallärarutbildningen. Nu skall plötsligt speciallärare finnas igen. 

Flummarmaffian har hela tiden motarbetat förekomsten av böcker i skolorna. Nu skall plötsligt finna "god tillgång till litteratur". 

Skolministern! Du underskatter oss om du tror att vi inte kan avslöja dina floskler, historieförvanskningar och lögner.

 Vänliga hälsningar 

 Johnny Framtid

* Wärnesson avgick januari 2002, i början av valrörelsen.