I Skolvärlden 14 mars 2002 slår man som vanligt på stortrumman för det svenska skolväsendets förträfflighet. " Nu vill Tyskland lära av oss" låter rubriken på s 25 i senaste numret.

Finland har visserligen ett utomordentligt framgångsrikt skolsystem med hög kvalitet men tyskarna föredrar Sverige framför Finland. " Finland känns lite främmande" låter den övertygande förklaringen.

På skolan Futurum, " som även med svenska mått mätt ligger i frontlinjen", hittar man sitt ideal. Där går inte eleverna längre " i stelbenta klasser" och " tyska journalister och teveteam har nästintill trampat ned varandra för att skildra det svenska skolundret"

" Klasser har vi knappast längre" berättar 14-årige David Larsson på " flytande engelska för den imponerade reportern." Varför på engelska?

Här kan väl inte ens den flummigaste trendnisse komma undan: Den utsökta möjligheten till praktisering av skolspråket tyska med besökande tyskar? Rena gefundenes Fressen...

Nej, då hade nog inte den tyska reportern blivit lika imponerad av vad svensk ungdomskola förmår. I Sverige startar som bekant seriös nybörjarundervisning i tyska först på universitetet.

De storögt imponerade tyska journalisterna har " gått runt i de stora öppna utrymmena och sett elever i grupper eller ensamma, med lärare eller utan" och ställt den högst berättigade frågan :

" Kan vi få se lite undervisning också? och svaret har varit:

" Det här är vår undervisning"

Ja, nog vill det till " ett svenskt skolunder" om denna fiktiva pedagogik skall ge ungdomarna några kunskaper.

Nu är det bara att hoppas att den tyska studiegruppen inte åker tillbaka till Tyskland och introducerar undervisning man inte sett. Det skulle bli en lite för övertydlig variant av Die neuen Kleider des Kaisers.

Chefredaktör Sten Svensson skriver i Lärarförbundets tidning Lärarnas Tidning 3002-03-07 en ledare med rubriken "Två länder med helt olika syn på eleven":

http://www.lararforbundet.se/web/papers.nsf/Documents/004AA488

"För något nummer sedan skrev jag i min spalt om att den tyska satsningen på eliten i skolan har givit dåliga resultat". Förvisso har också den svenska satsningen på eliten gett utomordentligt urusla resultat. Elevdevisen "tänk på dig själv och skit i andra" fungerar heller inte i Sverige.

"Jag berättade också att Lärarnas tidning hade besök av en tysk delegation som var i Sverige för att se hur det kom sig att det svenska sammanhållna skolsystemet lyckades bättre än det tyska". Det är svårt att tänka sig att något skolsystem skulle vara sämre än den kravlösa svenska flumskolan. Det svenska skolsystemet är heller inte sammanhållet. Allt är en bluff. I dagens flumskola tillåter man ju elever att studera både i halv- och tredjedelsfart. Det händer alltför ofta att elever bara kommit till årskurs fyra i matematiken efter nio år i grundskolan. Det är inget sammanhållet skolsystem.

"Om det inte fungerar i en tysk skola är det alltid eleven det är fel på. Det medför att de tyska lärarna inte behöver anstränga sig lika mycket som sina svenska kolleger med att finna nya lösningar och utveckla sin undervisning". Det var mycket på en gång. I den svenska flumskolan kan man tydligen inte tänka sig att en elev skall börja anstränga sig. Allt sägs vara lärarens fel, vilket bara är ett spel för att förödmjuka lärarna. Sten Svensson använder ordet undervisning. Vet han då inte att lärarförbundet ingår i den flummaffia som vill frånta lärarnas dess undervisande roll. Nu får nog Sten Svensson smäll på fingrarna. Nu har han inte varit flummig nog.

Det allvarligaste är ändå att Sten Svensson och lärarförbundet alltid ger lärarna skulden. Skolmaffian skall skyddas till varje pris. Lärarna ges skulden i ett läge när sjukskrivningarna och utbrändheten ökar lavinartat. Det är ytterligare ett exempel på hur lärarförbundet förödmjukar lärarna.

 

Varför innehåller fackliga organ propagandistiska artiklar av typen " Nu vill Tyskland lära av oss"?

Varför " nästintill trampar Skolvärldens journalister ned varandra för att prisa det " svenska skolundret" och rekommendera stolligt flum med lärarlös undervisning" och implicit skymfa oss lärare och vår gärning?

Man frågar sig för tusende gången om inte ett fackligt organ skall befrämja medlemmarnas intressen?

Vad Skolvärlden i själva verket gör är att öppet plädera för ett avskaffande av den undervisande läraren d v s av oss medlemmar.

Kan mera övertygande bevis uttänkas för att LR och Skolvärlden helt ställt sig på arbetsgivarens sida och faktiskt är våra fiender?


Det skulle vara mycket intressant om någon i fackhiearkin kunde vederlägga dessa synpunkter på ett övertygande sätt.