Ekholm och Östros går inte går ihop, skriver Lärartidningen 2002-12-12. Ekholm skall bygga upp den nya skolutvecklingsmyndigheten, sedan får han sparken. Han påstås helt felaktigt i artikeln stå på en vetenskaplig grund: "Mats Ekholm är inte rädd för att säga vad han tycker uppåt i makthierarkierna. Han utgår från en progressivt grundad och vetenskapligt förankrad skolideologi, mer än från det som är kortsiktigt taktiskt motiverat. Det är en bild som flera ger."

Ekholm är en fanatiker som pläderar för progressivismen eller reformpedagogiken som den också kallas. Det var en pedagogik som växte fram i USA för ca hundra år sedan. Portalfiguren blev amerikanen John Dewey, 1859-1952. Undervisningen skulle knyta an till elevens individuella intressen och läggning. Det betyder att eleverna inte skulle besväras med kulturarv eller med högre tankar. Signalen var tydlig: Bliv vid din läst! Den progressiva skolan skulle spotta fram lågutbildade och lättmanipulerade löpandebandsarbetare till den framväxande industrin, samtidigt som en överdriven nationalism underblåstes. Detta säger Dewey själv enligt boken "Den dolda läroplanen" av Donald Broady: "John Dewey själv är ett särdeles tydligt exempel - betraktade arbetskraftskvalificeringen och 'amerikaniseringen' som den progressiva pedagogikens viktigaste mål."

Progressivismen växte i USA i början på 1900-talet fram som en stor och mäktig rörelse. Inte förvånande kom dock bakslagen. Kring 1940 i USA uppfattades progressivismen dels som blåögd och dels som vänstervriden. Liket höll som bäst på att kallna när liket fördes över till Sverige.

Ekholms favoritpedagogik framställs felaktigt som vetenskaplig. Låt oss se på de kriterier för vetenskaplighet som Sven-Ove Hansson ställer upp i boken "Vetenskap och ovetenskap". Kriterier som inte duger för att påvisa ovetenskaplighet är t ex att en teoris upphovsman står utanför den etablerade vetenskapen. Det är heller inte ett tillräckligt kriterium att en teori strider mot naturlagar eller allmänt accepterade teorier. Att en teori strider mot sunt förnuft är heller inte tillräckligt för att förkasta den som ovetenskaplig. En vetenskaplig hållning förnekar inte intuitionens roll i sökandet efter kunskap, skriver Hansson. Intuition är i stället nödvändig för att ställa upp intressanta hypoteser. Då hypoteserna prövas krävs dock vetenskaplighet. Hansson formulerar sju kännetecken på ovetenskaplighet:

1. Vissa personer tillmäts en så stor förmåga att avgöra vad som är sant och falskt, att andra bara har att rätta sig efter deras bedömningar.
2. Man förlitar sig på experiment som utförts någon enstaka gång, men som inte gått att upprepa med samma resultat.
3. Man använder handplockade exempel, när ett slumpmässigt urval vore möjligt.
4. Man försöker inte pröva teorin mot vekligheten, trots att detta vore möjligt.
5. Man hävdar att teorin är helt riktig, trots att det finns iakttagelser eller experiment som den inte stämmer med.
6. Man begär att teorin ska prövas på sådana villkor att den bara kan bekräftas, aldrig motsägas, av prövningens resultat, vilket detta än blir.
7. Man överger hållbara förklaringar utan att sätta något i stället, så att den nya teorin lämnar mycket mera oförklarat än den gamla.

Många av de här kriterierna faller in på Ekholm och progessivismen. Man hyser ingen vilja att pröva teorin, ingen hänsyn tas till fakta som motstrider teorin etc. I själva verket är progressivismen inte mer vetenskaplig än t ex scientologin. Den enda skillnaden mellan de två bluffteorierna är att den ena teorin beviljats officiell statssanktion. Hansson skriver också att "pseudovetenskapen gynnas av starka kommersiella intressen." Starka ekonomiska intressen står bakom bluffteorin progressivismen.