"It is so obvious that it must be a trap!"

Jag citerar kommissarie Clousseau: "It is so obvious that it must be a trap!" (The revenge of the Pink Panther, 1976.)

När jag nu står inför företaget att tillbörligt prisa det svenska skolväsendet önskar jag ur djupet av mitt hjärta att jag ägde en Demosthenes vältalighet eller en Ciceros retoriska klarhet och förmåga till övertygelse.

Den svenska skolan har som bekant, skolreform för skolreform, oupphörligt och ohejdat förbättrats genom drygt fyra decennier och kan liknas vid en juvel som finslipats till fulländning och nu uppnått höjdpunkten av sin glans och lyskraft. Den svenska skolan har gått från triumf till triumf och intar idag en särställning i Europa - ja, den är rent av den ouppnåeliga fixstjärnan för hela Europas gapande skoletablissemang.

Den gamla skolan med sitt förvridna fokus på kunskaper, bildning och färdigheter har äntligen förpassats till kulturens och bildningens skräpkammare eller rent av skräckkabinett. Ty Kunskapsskolan förbleknar, ja, förskräcker, vid en jämförelse med de lysande ting vi åstadkommer i dagens moderna skola.

Visst lärde man sig fordom att läsa och skriva och uttrycka sig på längden och tvären på god och korrekt svenska och visst gjorde eleverna andtäppande djupdykningar i engelska, tyska franska språkens verbala ocean med åtföljande förmåga att yttra sig korrekt skriftligt och muntligt. Visst fördjupade sig forna elever i svensk och internationell litteratur. Förvisso behärskade man huvuddragen i svensk historia och kunde placera in Franska revolutionen i rätt århundrade. Det är också sant att man fick en gruvligt grundlig genomkörare i naturvetenskapliga ämnen och nådde nästan onödigt - ja, förgripligt långt inom matematik, fysik och kemi.

Men likväl måste man med vår nya, moderna kunskapssyn - kunskap är färskvaror - rikta en obönhörlig förkastelsedom över den gamla skolan:

Den led av en monoman, pervers fixering vid just kunskaper och färdigheter och vid den befängda tanken att delge eleverna vårt svenska kulturarv och låta dem helt ogenerat föra det vidare.

Om man nu i förstone finner att dessa gamla elevers studieresultat väl ändå inte var så helt förkastliga bör man hålla i minnet och eftertryckligt framhäva allt det som vi begåvats med i stället: alla de underbara pedagogiska innovationerna och den härligt vildvuxna terminologiska tillväxt som tillkommit sedan dess och som dagens elever och lärare är lyckliga förmånstagare av:


Vi har ju begåvats med : stadieövergångar, uppföljning, föräldrasamtal, kvartssamtal, utvecklingssamtal, pedagogiska caféer, klassföreståndartimmar, elevråd och elevdemokrati, democracy in action ( or in theory), elevkonferenser, elevvårdskonferenser, mitterminskonferenser, planeringsdagar, lokala studie- och kursplaner, loggbok - digital och analog- , dialogpedagogik, processskrivning, mentorer, lärarlag, arbetslag, projektarbeten, laborativa metoder, problembaserad undervisning, learner´s authonomi, strategier i stället för språkkunskaper, partiell kompetens, holistisk helhetssyn, learning by doing etc... You name it!

VAD ÄR GAMMALDAGS, REJÄLA KUNSKAPER MOT ALLT DETTA?

Och i stället för den starkt föråldrade, massiva färskvarukunskapspåprackningen får våra elever grundlig, effektiv och långvarig duvning , gnuggning och duggning i den helt opolitiska men politiskt korrekta VÄRDEGRUNDEN, som är ett oomkullrunkeligt, grandiost granit monument, en åsiktsmonolit och den nationella tankerikslikaren.

Varje rättänkande människa måste inse eller via lönen förmås inse att det inte ges några politiska alternativ till VÄRDEGRUNDEN som från ettan till tredje ring hamras in i de ungas sinnen på det att de må bli duktiga och välanpassade konsumenter i konsumismens konsumtionssamhälle.

Men det svenska skolresultat jag ändå vill sätta högst och prisar mest hängivet och oförbehållsamt är - även om nu intet annat skulle uppnås under de tolv skolåren - den sanslösa, ohämmat frejdiga frimodighet, som kännetecknar våra lyckligt ignoranta svenska elever. Där intar de en absolut ointaglig särställning och ledarplats i Europa och då kan t ex den ekonomiska stormakten Tyskland gott sitta där med sitt förlegade skolsystem och höga levnadsstandard!