Moment 22

Ett av våra politiska partier gör gärna gällande att det ensamt har som en profil att värna om fackföreningsrörelsen och de fackliga intressena. Tills för bara några år sedan ansåg man att partiet och de fackliga intressena hängde så intimt ihop att kollektivanslutning av medlemmarna i vissa förbund till partiet betraktades som helt naturlig. Det visar sig dock att detta parti i själva verket bara värnar om vissa fackföreningar inom en viss organisation. När det gäller tex. lärarna så ska löneförhandlingarna numera vara individuella. Det är just regeringspartiet som drivit igenom den utveckling som lett till detta faktum. ”Enade vi stå – söndrade vi falla” är ett ordstäv LO brukat åberopa för att öka det fackliga engagemanget. Väl medveten om riktigheten i budskapet har man utnyttjat det även beträffande lärarna, fast syftet har här varit precis det motsatta. När det så gäller Flygvapnets piloter måste de i första hand rätta sig efter statsministerns nyckfulla resplaner och i sista hand efter lagar och förordningar. Fackliga synpunkter anses uppenbarligen helt ointressanta. Nu är det ett elementärt faktum att om man redan uppnått ett maximalt utnyttjande under vissa restriktioner (beträffande budgeten, övertidsuttag mm.) så kan utnyttjandegraden inte ökas ytterligare utan att restriktionerna ändras. När en chef saknar såväl kunskap som lyhördhet och förtroende för de underlydande inträffar oundvikligen moment 22-situationer.   Arne Söderqvist Matematiklärare vid KTH och Södertörns högskola

Klicka ovan för att läsa mer av Arne