Slentriantänkande av landets statsminister

Det anses råda brist på matematiklärare på utbildningsväsendets alla nivåer. Ändå är det mycket få sådana lärartjänster som utlyses. Förklaringen är att nästan all rekrytering sker inom sociala nätverk, där personlig vänskap betyder allt och meriter totalt saknar betydelse. Man kan lätt avfärda detta förhållande med att den som undervisar i matematik själv säkert ”kan kursen” och att kunskaper därutöver egentligen är onödig flärd. Denna felsyn får dock ödesdigra konsekvenser.

* Eleverna kommer inte i kontakt med någon riktig företrädare för ämnet och något intresse att fortsätta med matematikintensiva utbildningar kan därmed knappast bli väckt.
* Varje gång en kvalificerad lärare förbigås av en mindre kvalificerad utsänds den olyckliga signalen att utbildning inte lönar sig, inte ens beträffande tjänster inom utbildningsväsendet självt.
* Eleverna satsar delar av den dyrbaraste tiden i livet, barn och ungdomstiden, och har då med rätt att förvänta sig att de erhåller den bästa möjliga utbildning samhället kan erbjuda.

Generellt kan sägas att social nätverksrekrytering leder till monokulturer på arbetsplatserna; alla anställda ska ha samma världsbild som chefen. Om chefen har en bärande idé kan ju detta vara till gagn för verksamheten, men i verksamhet där färdriktningen inte är självklar är ständiga diskussioner och idéutbyten nödvändiga för framgång på längre sikt.
Inom privat företagsamhet finns ingen bestämmelse mot nätverksrekrytering. Visst kan privata företag gå bra, men det finns många exempel på att man inte helskinnat klarat sig ur situationer med nya förutsättningar. Dataföretagen växte upp likt ogräs för ett decennium sedan, men få av dem överlevde då databoomen var över. Personalen bestod nästan uteslutande av likasinnade, med ungefär samma bakgrund. Skolan måste kunna bestå sådana prövningar. Om alla lärare skulle sätta sin tilltro till den i allt högre grad påbjudna ”didaktiken” kommer hela lärarkåren att stå handfallen den dag då lösningen på skolans problematik visar sig vara något helt annat, nämligen ett gediget kunnande hos lärarna.

Landets statsminister har nyligen uttalat att en skattehöjning inom ett par år är oundviklig om målsättningarna för skola, vård och omsorg ska kunna uppfyllas. Att föreslå denna lösning på kommande problematik är ett tecken på slentriantänkande och bristande kreativitet. Till att börja med borde man istället undersöka på vilka sätt offentlig verksamhet kunde effektiviseras. Ett första steg i denna riktning vore att verkligen efterleva bestämmelsen att lediga tjänster ska utlysas och att den objektivt sett mest meriterade får anställningen.

Arne Söderqvist
Matematiklärare vid KTH-Syd

 

 

Klicka ovan för att läsa mer av Arne