Aldrig tidigare har så många saker konkurrerat om barnens och ungdomarnas intresse. Skolämnena har svårt att hävda sig i konkurrensen från lättillgängliga media som tex. TV, video och DVD. Skolan har kapitulerat genom att läxorna i princip numera är avskaffade.

Det går naturligtvis inte att stoppa tillgängligheten av de nya medierna. Ingen har dock kommit på idén att anta utmaningen att försöka producera program i utbildningssyfte som är så intressanta att de kunde konkurrera med såpoperor och komedier om de ungas intresse. Att möjligheten faktiskt finns framgår ju tex. av alla de matlagningsprogram som sänts på senare tid som uppenbarligen ökat intresset för kockyrket. Tidigare har motsvarande effekt kunnat konstateras beträffande andra yrken, såsom polisyrket och advokatyrket. Men, medierna ska tydligen tillåtas styra och bla. får de styra ohejdat över skolan. Man kan ju konstatera att så gott som varje kommun sedan länge inrättat gymnasieprogram med "medieinriktning". Skolan ger därmed en positiv återkoppling till alla meningslösa TV-program istället för att försöka utgöra en angelägen motvikt. Ett slags kunskapsrelativism har införts, som syftar till att jämställa värdet av all slags kunskap. Kännedom om McDonald's produktsortiment och benämningen på de moderiktiga frisyrerna anses sålunda vara lika värdefull kunskap som kunskapen om hur man löser andragradsekvationer. Ett överdrivet jämlikhetsideal kan anas i bakgrunden till detta faktum; de som inte kan motstå TV-kanalernas locktoner och som okritiskt tar till sig budskapen i reklampauserna ska inte behöva känna sig underlägsna de som engagerar sig i skolämnena. De som är framgångsrika med sina studier får å andra sidan, i jämlikhetens namn, inte uppmärksammas, varvid man oanandes lämnar fältet fritt för andra i kamratkretsen att framstå som förebilder, tex. sådana som har möjlighet att följa klädmodets växlingar. Både politiker och tjänstemän inom det offentliga verkar alltså tänka ungefär lika självständigt som vindflöjlar, när kommersialismens vindar blåser. Här följer ett konkret exempel.
  På två skolor i Huddinge har just McDonald's fått sätta upp reklamskyltar, med motiveringen att man sponsrat aktiviteter mot mobbning. Symbiosen ligger däri att barnen ser McDonald's-logotypen jämt och ständigt och kommer därmed antagligen att skolas in som goda kunder till företaget. Som anställd vid KTH vände jag mig till Huddinge kommun och föreslog att även KTH skulle få sätta upp sin logotyp på dessa båda skolor. Jag kopplades runt till ett tiotal tjänstemän inom den kommunala förvaltningen och alla jag talade med ansåg att min idé var dum, för att inte säga tokig och själv bedömdes jag som galen. Att det kunde vara en god idé att redan i grundskolan försöka förmå barnen att känna till KTH och försöka få dem intresserade av att staka ut en målsättning för vidare studier var alltså det mest befängda som alla de tjänstemän jag talade med någonsin hört!

Lärarna utnyttjas allt ineffektivare genom att lektionerna nu har helt annan karaktär än förr i tiden. "Tavelundervisning" och "kunskapsförmedling" är bannlysta. Lärarna ska handleda elevgrupper och enskilda elever. Självklart uppstår därmed väntetider innan någon hjälp över inlärningströsklarna kan bestås. Fler lärare behövs och tillgången på lärare är begränsad. Man har då tacksamt anammat didaktikernas synsätt inom skolan: lärarna behöver inte vara särskilt ämneskunniga! Därmed finns plötsligt många fler som kan fungera som lärare och eftersom någon djupare ämneskompetens inte längre behövs, så kan lönerna hållas nere. Den onda cirkeln är därmed ett faktum. De "gamla" lärarna, med hyggliga ämneskunskaper "visar sig ju ha irrelevant utbildning" och därmed ska de heller inte ha några lönepåslag värda att nämna. Istället ska lönepåslagen reserveras för de som ivrar för den nya undervisningsformen. Grupparbeten kan ju med fördel förläggas till andra lokaler än klassrum, såsom bibliotek, skolans kafeteria eller i princip vart som helst. Därvid friställs alltså skollokaler vilket anses vara en besparing i dagens läge när kommunerna åsätter fiktiva lokalhyror på lokaler i sin egen ägo. Alltså anses det vara en ren investering att ge rejäla lönepåslag till lärare som bedriver mycket gruppundervisning. Att många elever uppfattar just gruppaktiviteter som ledig tid som kanske tillbringas på tex. McDonald's låtsas man inte märka, varken från lärarens sida eller från annat ansvarigt håll. (Härmed har alltså McDonald's erhållit en första utdelning på sin investering!) Alla får åtminstone betyget Godkänd, eftersom redovisningen av vad man kommit fram till vid gruppaktiviteten brukar ske just i grupp och inte individuellt. 

Efter kommunaliseringen av skolväsendet omkring 1990 var det meningen att "tre aktörer" tillsammans skulle garantera skolundervisningens kvalitet: Skolverket, kommunerna och "professionen". I själva verket håller sig Skolverket (som nu har splittrats i två verk) i bakgrunden. "Professionen", dvs. lärarna själva och deras fackliga organisationer har blivit totalt meningslösa som garanter i och med utspädningen av lärarkåren med alltför många med bristfälliga ämnesteoretiska kunskaper. Sålunda är det kommunerna som totalt dominerar i detta sammanhang. Kommunerna har dock helt andra prioriteringar för ögonen än "kvalitet". I första hand tänker man på att hålla ned kostnaderna och det gör man genom att anställa "så billiga lärare som möjligt". Detta visar sig tydligt genom att knappt några lediga anställningar utlyses. Man är helt enkelt angelägen om att kunna knyta krafter till sig som verkligen ställer upp på den utvecklade policyn. "Alla måste sträva i samma riktning" heter det. Desto allvarligare blir det, när denna riktning är felaktig! Verksamheten styrs de facto av människor som inte förstår sammanhangen i det de är satta att styra över och som helst vill kunna gallra fram personer som har de "rätta" åsikterna beträffande utbildningspolitiken; personer som ofta också ingår i samma sociala nätverk som övriga anställda och chefer.
  I just detta sammanhang kommer didaktiken väl till pass! En liten didaktikkurs, läst på distans och utan förpliktigande kan framhävas och tilldelas ett meritvärde som gör att forskarutbildade med mångårig undervisningserfarenhet och flera publikationer bakom sig, inte förmår hävda sig i konkurrensen. Detta är precis vad som hänt på Södertörns högskola - alltså på en högskola!* Tricket från kommunernas sida sprider sig uppenbarligen! Att didaktikursen oftast inte kräver några förpliktelser inses av det faktum att man samtidigt förutsätts arbeta heltid när man genomgår densamma. Två eller tre gemensamma deltagarmöten brukar arrangeras, men dessa förläggs som regel till fredag-lördag. Examinationen brukar gå ut på att man skriver en "rapport" som insändes till examinator via post eller e-post. 

Genom att rekrytera med målet att den totala likriktningen inte får störas, avhänder man sig den sista kontrollfunktionen - lärare som kan säga ifrån. Därmed kan tokigheterna gå så långt innan någon reagerar att ingen återvändo finns. Jag tror att det redan är relevant att tala om en "förlorad generation" i sammanhanget. Man kan tycka att detta inte har någon större betydelse, om nu trenden till sist vänder och man hamnar på rätt spår igen. Tyvärr är det inte så! Bristande utbildning märks i samhället först sedan det gått ett antal decennier. Kina upplevde sviterna av den avintellektualisering som Kulturrevolutionen förde med sig som intensivast i slutet på förra seklet och återverkningarna kommer att märkas i hundra år! Medan avintellektualiseringen var i full gång, kunde många andra än de direkt utsatta uppleva fullständig frid och fröjd. Ännu är vårt land bara inne i denna första fas av utvecklingen. De verkliga konsekvenserna kommer vi att få se senare.

Jag anser mig härmed ha identifierat skolans problem. Jag befarar att Matematikdelegationen inte tar upp några av dem. Jag befarar också att regeringen kommer att få förslag på exakt de skenlösningar man förväntar sig.

Arne Söderqvist
Matematiklärare
KTH-Syd

*Ett slående exempel framgår av en inlämnad överklagan beträffande tjänsten "HÖGSKOLEADJUNKT i FYSIK, MATEMATIK och STATISTIK". Kopia av denna överklagan kan erhållas på begäran på e-postadressen marie.bollmark@sh.se eller ast@syd.kth.se. 



 

 

Klicka ovan för att läsa mer av Arne